BETEELSE, r. l. f.; pl. -er.
(†) vbalsbst. till BETE, v.1 Beteelse, .. die Bezeigung, Erzeigung. Lind (1749). — särsk.
1) [väl gm inflytande från t., där bezeigen, bezeigung, bete, beteende, o. bezeugen, bezeugung, betyga, betygande, ofta sammanblandas] betygande (af) l. högtidlig försäkran o. d. (om ngt); jfr BETE, v.1 I 1. Storfurstens affections beteelse till att uppeholla (dvs. betygande af sin benägenhet att upprätthålla) en stadig wenskap medh hennes K. M:jt. A. Oxenstierna Bref 4: 266 (1646).
2) till BETE, v.1 II 2: beteende (se d. o. 2). At Ed. Kjärlighet afstår ifrån slika widrige (dvs. fientliga) beteelser och präjudicerlige (dvs. förnärmande) Ordasätt. Carl XI (1685) i Sv. Merc. 3: 822 (i bref t. hertig Adolf Johan). De vilda beteelserna hos den .. angripna makten. Fahlcrantz 5: 178 (1862).
