SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
BIHÄNGD, p. adj.
Etymologi
[bildadt till BIHANG med anslutning till (BI)HÄNGA]
(†) naturv. försedd med bihang (se d. o. 1 a), bihangbärande. Aktern (hos insekterna kan vara försedd) .. Med bihang, bihängd, appendiculatus, med några på sidan mot hvarandra vända småblad. Marklin Illiger 276 (1818). Bihängde tänder, dentes appendiculati. Därs. 344 (t. mit Anhängseln versehene Zähnchen).
Spoiler title
Spoiler content