SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1910  
BILTOG bil32g l. -tωg2, äfv. bil3~2g, stundom bi3l- (bi`ltog Weste; b`illtåg Almqvist), adj.; adv. -T (Fredin Dan. 76 (1885)). Anm. På grund af sin bet. har ordet, åtminstone i ä. tid, innan de bildl. anv. mera kommit i bruk, hufvudsakligen användts om mask. o. fem. Åtskilliga författare från 1800-talet uppgifva också att ordet icke användts l. t. o. m. undvikits i obest. sg. n.; så t. ex. Weste (1807), Schiller Sv. spr. 115 (1859), Linder Regl. 109 (1886). Numera torde den här antydda inskränkningen i anv. af ordet knappast göras. Ett n. utan -t föreligger i följande språkprof: På jorden var det (dvs. hoppet) biltog längese'n. Kullberg Dikt. 124 (1850).
Ordformer
(-gha Var. rer. 49 (1538); jfr ssgr B o. C. -ger G. I:s reg. 7: 138 (1530), RP 8: 263 (1640), AB 7: Rubrik (Lag 1734) m. fl. -gen Lucidor Hel. B b 1 b (1672; i rim). bijl- R. Ludvigsson (c. 1580) i Hist. handl. 20: 61 (: bijlttugemål). -tog(-) G. I:s reg. 7: 138 (1530) osv. -tug(-) G. I:s reg. 8: 209 (1533: biltugmål), RP 8: 263 (1640), Schmedeman Just. 767 (1682) m. fl.)
Etymologi
[fsv. biltogher o. biltogha. Ordet saknar motsvarigheter i närbesläktade språk. De försök som gjorts att förklara dess härledning (jfr H. Pipping i Minnesskr. af Filol. samf. i Gbg 106 (1910) o. där anförd litteratur) torde alla vara otillfredsställande. Åtminstone ss. rättslig term tyckes det tidigast hafva börjat användas i sammanhang med edsöresinstitutets införande; jfr särsk. Lehmann Der Königsfriede der Nordgermanen 43 (1886). Under landslagens tid öfvergick det från att betyda fredlös (se 1) till att betyda landsförvist, landsflyktig (se 2). Spår af denna öfvergång påträffas redan i landskapslagarna.]
1) [jfr motsv. anv. i fsv.; jfr särsk. döma l. göra l. lysa l. läggia l. sväria biltoga(n) o. fara biltogher (-togha)] eg. om det slag af fredlöshet som enl. fsv. rätt följde på brott mot edsöret; allmännare: gm dom ställd utanför samhället o. lagen, (dömd) fredlös; som är utan rättsskydd, fågelfri; numera hufvudsakligen i fråga om ä. nordiska, särsk. ä. svenska rättsförhållanden; ofta i förb. döma l. förklara l. lysa, äfv. göra, i sht förr äfv. lägga biltog, döma l. förklara fredlös l. i akt, svärja biltog, under eds afläggning lysa fredlös, fara, äfv. gå biltog, fara omkring l. lefva ss. fredlös; ofta med prep. i l. öfver o. sbst. som betecknar det område inom hvilket fredlösheten gäller. Huar och en man som biltoger warder i Rikene .. skall haffua friid på Salebergh. G. I:s reg. 7: 138 (1530). Wi (äro) alla biltuga giorde, så att ingen skall hyse heller herbergera åss, vtan till teth högste förfölie. T. Bjelke (1597) i Hist. bibl. 2: 328. Finnes the (dvs. fältflyktiga soldater) emoot Eedh och troheet handlat hafwa, tå skole the ährelösa .. dömas, och biltoge läggias. Schmedeman Just. 203 (1621). Een mandråpare, Oluff Jönsson i Foglesjöö, skall lyses biltoger. RP 6: 524 (1636). Den, som blefve biltog dömd i någotdera riket (dvs. Sverge l. Danmark l. Norge), skulle (enl. kalmarunionen) vara det i dem alla. Schönberg Bref 1: 163 (1772). Förbannelsen upplöste Gubben då, som låg / utöfver Varg i Veum, öfver biltog man. Tegnér 1: 147 (1822). Häradsnämnden skulle .. svärja de redan fällde edsöresbrytarne biltoge. Schlyter Jur. afh. 2: 227 (1823, 1879). Om träl fick fara biltog, så bröte han gärna edsöret, på det att han måtte vara biltog. Därs. 1: 79 (1836; efter motsv. uttr. i östg.-lagen o. västg.-lagen II). Dråparen .. gick biltog. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 343 (1868). Under det hjelp mot en biltog man var belagd med straff, egde man gifva en biltog qvinna både föda och husrum. Hildebrand Medelt. 1: 91 (1879). Utan att ens efterfråga den persons namn, för hvilken (man) .. begärde en asyl, öppnade hon (dvs. m:me de Vernet) sitt hem för den biltoge. Hedin Rev. qv. 372 (1880). Det ryktet (kom) öfver (till Island), att Björn lupit bort med Tora .., samt att konungen därför gjort honom biltog i alt Norges rike. Bååth Egils saga 68 (1883; isl. útlaga). Hildebrand Statsförf. 77 (1896). — särsk.
a) i substantivisk anv. (jfr 2 a). Röfware och biltoga. Peringskiöld Hkr. 1: 806 (1697). — särsk. (†) med genitiv betecknande den som förklarat ngn fredlös (jfr 2 a slutet). Thet var på samma tid, tå David måste fara, / Som flychtig fogel kring, och Sauls biltog vara. Kolmodin Qv.-sp. 1: 393 (1732).
b) om förh. l. dyl. hvari den biltoge befinner sig. Äran .. är stadd uti biltuga läge. Bureus Runa redux B 2 a (1644); jfr c β. I biltog färd / Förskjuten, hatad och hemlös / Kring vattnen sökte han rof. Runeberg 1: 427 (1844) [jfr förb. fara biltog]. Han vandrar ut från Wartburg med sin pilgrimsstaf i hand, / redo till den biltogt tunga färden ifrån land till land. Fredin Dan. 76 (1885; yttradt om Luther).
c) mer l. mindre bildl.: fågelfri.
α) om person som oemotsagdt får hånas l. förföljas. Den, som stöter vår rena Evangeliska Lära .., är biltog under Critiquen. Dalin Vitt. II. 6: 22 (1736). Har du .. talat illa om presterna eller blott om prelaterna i betänkandet om kyrkolagen, så är du biltog och gånge i landsflykt till Tyskland för att renas. C. F. af Wingård (1833) i Tegnérs ppr 352.
β) ss. bestämning till ord som ej betecknar person: som icke tåles l. icke tillåtes existera. (Däraf att den berömmelse som egentligen tillkomme dygden tillfölle dygdens förtryckare) skulle (med tiden) fölia, at Religion, Gudz fruchtan, Ährligheet och alle helsosamme Dygder skulle .. med allo öfwer heele Jorden blifwa biltoge lagde, och Land förwijste. Stiernhielm Virt. 3 (1650). Sen skola hastigt biltoge bli / Både dansar och visor och fylleri / Kring om hela denna bygden. Envallsson Slått. 9 (1787). (Ellida) gungar oss till någon vänlig strand, / som skänker fristad åt en biltog kärlek. Tegnér 1: 47 (1825).
d) (†) om samhälle: ställd utanför statsgemenskapen. (De) finnas .. som berätta Dantzig Stad at wara biltog j Pålandh förklarat. A. Oxenstierna Bref 4: 278 (1646).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.; jfr särsk.: nu æn nakar ær biltogher laghder af rikeno] (numera nästan bl. i högtidligare spr.) på grund af dom l. eljest af tvingande l. ogynnsamma omständigheter fördrifven l. aflägsnad från sitt fädernesland (sin fädernestad) l. sitt rätta hemvist, landsflyktig; ofta i samma förb. som 1; ofta med prep. från l. ur o. sbst. som betecknar den plats l. det område från hvilken (hvilket) ngn är fördrifven l. aflägsnad. Begifwer sig någon utur Wårt Rike at under främmande Härskaper fullfölja slagzmåhlet (dvs. duellen), then samma förklare Wij billtuger så länge han lefwer. Schmedeman Just. 767 (1682). Varder man biltog lagd, .. tå äger han ej något arf här i Riket taga, ej eller hans barn, som aflade äro, medan han biltog var. ÄB 7: 2 (Lag 1734). Så framt någon, som hade sitt hemvist i Lybeck, ville genom siöröfveri eller på annat sätt förstöra allmänna säkerheten på Svenska vatn, skulle han genast förklaras för biltog ur staden. Lagerbring 1 Hist. 2: 668 (1773). Han lefvat biltog dömd från Thron och Fosterbygd. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 88 (1783); jfr b α. (De voro) biltoge genom själfvillig landsflykt. Adlerbeth Ant. 1: 64 (c. 1792). Så dog han (dvs. C. J. L. Almqvist) biltog från den gamla norden. Sturzen-Becker 6: 209 (1866, 1868). Henrik (VIII af England) hade en tid lefvat som biltog i Frankrike. Pallin Medelt. hist. 90 (1890; uppl. 1880: landsflykting). — särsk.
a) i substantivisk anv. (jfr 1 a). Hur skönt, när efter år af längtans qval / En biltog åter skådar hemmets stränder. Wirsén Dikt. 1: 18 (1876). — särsk. (mindre br.) med genitiv betecknande det område från hvilket ngn är fördrifven l. aflägsnad (jfr 1 a slutet). Irans biltoge, som elden dyrka. Arnell Moore LR 1: 54 (1829).
b) mer l. mindre bildl.
α) om person l. personligt tänkt sak: utstött, fördrifven; hemlös. (En författare) biltog, icke allenast ur hela poësiens rike, utan äfven ur sjelfva prosans. Leopold i EP 1792, nr 9, s. 3. Biltog ur festens bekransade salar, / Vandrar jag ensam i skuggrika dalar. Stagnelius 2: 27 (c. 1815). Nu .. syntes svenskan stappla mot sin graf, biltog från sin äril, och höljd i främmande lumpor. V. Rydberg i Sv. tidskr. 1873, s. 492. (Ibsen) gjorde sig själf till biltog, till en hemlös kafégäst. Levertin Essayer 1: 228 (1902).
β) ss. bestämning till ord som icke betecknar person: bannlyst; hemlös. Friden, biltog, .. / Bland oss ingen trefnad har. Rudeen Vitt. 237 (c. 1690); jfr α. All Jordisk Flättia lät bli biltog ur wår Hog. Runius Dud. 2: 109 (1702). Den tysta bygden, / Der menlös stillhet bor, och oskuld högst regerar: / Der alt är biltogt, som vid Håfven Triumpherar. Nordenflycht QT 1748—50, s. 55. Hvar finnes friden, / Biltog i verldens marknadssus? Wirsén N. dikt. 57 (1880); jfr α.
Ssgr: A: BILTOG-DÖMD30~2, p. adj. Fjerran och längre kringvandrande, men ej biltogdömd, vägleddes han öfverallt troget och huldt af hemlandets aldrig nedgående stjerna. Brinkman i SAH 13: 86 (1828). Biltogdömde och fridlöse (voro), för hela den tid, de .. stodo utom lagen .., obehörige att taga arf. Nordström Samh. 2: 198 (1840).
-GJORD~2, p. adj. (knappast br.) dömd l. förklarad för biltog. Lind (1749; under ächter).
-GÖRA. (†) döma l. förklara för biltog. Lex. Linc. (1640). Möller (1745). Lind (1749; under ächten). Biltoggjörelse. Dens. (under biltogen). Biltoggörande .. Achterklärung. Heinrich (1814).
-LAGD~2, p. adj. (numera föga br.) dömd l. förklarad för biltog. The vthwikne och Biltughlagde Swenske. Stadga 27 febr. 1617, s. A 3 a. Biltoglagd tillåtes ej at vitna. Nehrman Pr. civ. 234 (1751).
-MAN, -MANNAVÄG, se D.
-MÅL~2. (biltog-, biltug- G. I:s reg. 8: 209 (1533) osv. bilttuga- G. I:s reg. 8: 209 (1533). bijlttuge- R. Ludvigsson (c. 1580) i Hist. handl. 20: 61. biltogs- R. Hausen) i fråga om ä. nordiska, särsk. ä. svenska rättsförh.: brott som medför fredlöshet. The L: Oxar som festis vth .. för ij Åår sedhann aff några bönder j Högxby Sockenn för biltugmål. G. I:s reg. 8: 209 (1533). (Fyra personer bötfälldes) för biltug mool thee giorde ppå Kopperska [i] thette thee slogho henne heem ppa hennes egiid. BtFH 2: 4 (1537). Effter han .. war saker till dråp, biltugmåell, .. dherföre kundhe man icke frije hans halss. Hist. handl. XIII. 1: 95 (1563). En för biltogsmål under Masku kyrka kommen äng. R. Hausen i BtFH 3: 105 (1904).
-VORDEN~20, p. adj. Hemkallandet af biltog-vordna vänner, / Som lyckligt undgått tyranniets snaror. Hagberg Shaksp. 9: 317 (1850).
B (†): BILTOGA-MAN, se D.
-MÅL, se A.
C (†): BILTOGE-MÅL, se A.
D: BILTOGS-FÖRKLARING30~020. Alle Biltogs Förklaringar .. skulle för almenneligh Fredh skuld .. blifwa instälte. Schroderus Osiander III. 1: 234 (1635).
-MAN~2. (biltog- Drysell. biltoga- Hyltén-Cavallius) (numera föga br.) (Som vittnen antagas) ej biltogsmän, icke bannlyste (osv.). Stadg. ang. landtmil. 1: 268 (1683). Huru Biltogmans barn ärfva. Drysell 27 (1728). Nordström Samh. 2: 714 (1840). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 352, 375 (1868).
-MANNAVÄG —10~2. (biltog-) (enst.) Vandra fjerran biltogmannaväg. Hagberg Shaksp. 3: 19 (1848).
-MÅL, se A.
Spoiler title