BILTOGA, v., anträffadt bl. ss. vbalsbst. -ANDE.
(†) döma l. förklara biltog. Lex. Linc. (1640; under bannum). Fasciculus (1690). — Anm. Formen biltogen, m., dömande l. förklarande för biltog, hos Lind (1738, 1749) o. efter honom hos Möller (1745) torde stå för biltogan. Hos Lind ändas emellertid dyl. verbalsubstantiv eljest på -an o. uppgifvas hafva maskulint o. feminint l. endast feminint genus.
