BLASTA blas3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(mindre br.) afskära l. afhugga l. afrycka blast l. blad (på rotfrukter l. kål). Betorna upptagas om hösten, blastas, toppas, uppläggas i aflånga högar. LAT 1867, s. 167. Det är .. ett allmänt fel, som begås, då (hvitkåls-) hufvudena blastas så strängt, att endast de hvita, ömtåliga delarne kvarblifva. Abelin M. trädg. 104 (1902).
Särskild förbindelse:
BLASTA AF 10 4. Blasta af betor. — jfr AFBLASTA.
