SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
BRITS brit4s, r. l. m.; best. -en; pl. -ar, äfv. -er40 (PT 1791, nr 44, s. 3, LfF 1912, s. 133).
Ordformer
(brit(s)ch PT 1791, nr 44, s. 3, Wingård Minn. 9: 99 (1848). brets Gravallius. bretsch Crusenstolpe Mor. 6: 510 (1844))
Etymologi
[jfr d. brisk, ä. d. britse; af nt. brits(ch)e, motsv. t. pritsche, klappträ, färla, sofbänk, fht. britissa, afledn. af bret, bräde (se BRÄDE)]
1) (†) karbas, färla. Bäste skyttar sköt förbij, / Och säjes uppå Jachten händt, / Att Tije Britzen ha förtient (ss. straff för sina bomskott). Stenbock Glädiesp. A 2 a (1701).
2) enkel, ofta väggfast liggplats, i allm. af trä, afsedd för en l. flera personer; sofbänk. En usel brits. Tersmeden Mem. 1: 286 (c. 1780). (Han) ingick .. som nummerkarl vid Smålands .. Dragoner, sof på samma brets med de öfrige ryttarena. Gravallius Sparre 4 (1843). Längs hvardera långsidan (i eldhuset) löpa breda väggfasta britsar eller bänkar .., gjorda af långsgående klufna stockar med flatsidan uppåt. Fatab. 1917, s. 189. — jfr HALM-, TRÄ-BRITS m. fl.
Spoiler title