publicerad: 1922
BRUCKLA bruk3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; BRUCKEL.
Etymologi
(hvard.) bråka, (börja) gräla. Inte ska herrn bruckla, inte. Hodell Konsten att vara teaterdir. 27 (1867). Ett par rigtiga fullblodsbusar .. (stodo) och brucklade invid en af Stockholms kyrkogårdar. Brucklet öfvergick till handgripligheter. SmålP 1892, nr 52, s. 2. Karlfeldt FlPom. 18 (1906).
Afledn.: BRUCKLIG, adj. (hvard.) bråkig.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content