SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BUNGE buŋ3e2, äfv. (förr vanl.) PUNGE puŋ3e2, r. l. m.; best. -en; äfv. (i sht förr) BUNGA buŋ3a2, sbst.2, l. PUNGA puŋ3a2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(bunge 1883 osv. punge 18651901. bunga 1870. punga c, 1870)
Etymologi
[af t. bunge(n), punge(n)]
bot. växtsläktet Samolus Tourn., särsk. arten S. Valerandi Lin. Hartman Fl. 71 (1870). — jfr STRAND-BUNGE.
Spoiler title