SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BYNDEL, n.
Etymologi
[af t. bündel, till bund (se BUND, sbst.1—2)]
(†) bunt, bylte. Mijn öffuerträdelse är försigld, lijka som vthi itt byndel, och tu haffuer inknyytt mijn misgerning. LPetri Job 14: 17 (1563; Bib. 1541: knippe). AAAngermannus Tillegn. A 3 a (1587).
Spoiler title
Spoiler content