SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BYNDIG, adj.
Ordformer
(bundig OxBr. 1: 227 (1624), AOxenstierna 2: 682, 699 (1624))
Etymologi
[af t. bündig, till binden (se BINDA, v. 16); jfr BINDIG o. UTBYNDIG]
(†) bindande, förpliktande. RA 3: 736 (1596). Många byndiga skäl. Loenbom Stenbock 3: 380 (i handl. fr. 1713).
Spoiler title
Spoiler content