CHEVROTTERA ʃev1rote4ra l. ʃe1v-, stundom -rå-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. chevrotieren, af fr. chevroter, bräka (om get l. ss. en get), af chèvre, get (jfr föreg.)]
tonk. sjunga med en sådan dallring på rösten, att tonhöjden oupphörligen förändras gm snabbt omväxlande små höjningar o. sänkningar. NF(1878). (Fröken F.) lät höra en nätt röst, som endast stördes af en lätt chevrottering. GHT 1897, nr 233, s. 3.
