publicerad: 1923
DÅRAKTIG då3r~ak2tig, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
1) om person o. sak: oklok, ovis, oförnuftig, enfaldig, tanklös, ”vanvettig”, ”förryckt”, narraktig; om sak äfv.: orimlig, absurd, löjlig, fåvitsk. En dåraktig tanke, förhoppning, inbillning, ett dåraktigt påhitt, dåraktiga undflykter, önskningar. Handla dåraktigt. Det vore dåraktigt att tro något sådant. Tit. 3: 9 (NT 1526). The wilja intet mista något, af sin dårachtiga frögd och flättja. Spegel Pass. 18 (c. 1680). Alla ogerningar .. kunde (under medeltiden) med penningar och dåraktiga bättrings tekn försonas. Lagerbring 1Hist. 4: 40 (1783). Huru ofta, i min fåkunnighet, bad jag en ovis och dåraktig bön! Wallin 2Pred. 2: 116 (1814). Sitt eget land förtrycker dåraktig man. Tegnér (WB) 5: 13 (1825). Ödman VexlBild. 94 (1890, 1893).
2) (numera knappast br.) om person: vansinnig, sinnessjuk; om sak: som vittnar om nämnda egenskap; jfr DÅRE 2. (Lat.) Demens .. (sv.) dårachtigh, galen. Linc. (1640; under demens). Jag ser i spegeln en man med .. dåraktiga ögon. Strindberg SvÖ 2: 306 (1883).
Afledn.: DÄRAKTIGHET300~2 l. 3~200, r. l. f.
1) motsv. DÅRAKTIG 1: oklokhet, dårskap osv.; äfv. konkretare; ss. konkretare äfv. i pl. Dåraktigheten i (l. af) detta företag blef snart uppenbar. Sådana dårachtigheet och bedrägeliga lögner, som vthi legendaböökerne, finnas. PJGothus Helg. C 8 a (1593). Den vidskeppeliga tiden (har) vanhedrat .. (Erik den heliges) dyrkan med dåraktigheter. Lagerbring 2Hist. 2: 163 (1773). Mensklig dumhet och dåraktighet .. dragas obarmhertigt .. fram i dagsljuset (af författaren). Wirsén i PT 1911, nr 143 A, s. 3. Anm. I allmänhet föredrages, i sht vid konkretare bet., numera ordet DÅRSKAP.
2) (†) motsv. DÅRAKTIG 2: vansinne. Linc. (1640; under dementia). Stallmästaren Hål säjes hafwa kommit til then yttersta dårachtigheten, i thet han illa sig sielf snöpt. Swedenborg RebNat. 1: 202 (1709).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content