publicerad: 1923
Etymologi
[fsv. dare; jfr d. daare, isl. dári; sannol. lån från mnt. dōre, motsv. mnl. o. ä. holl. door, dore, mht. tōre, t. tor; af ett germ. dauzan-, eg.: omtöcknad, förvirrad, i afljudsförhållande till DUSA]
1) person som tänker l. talar l. handlar enfaldigt l. oöfverlagdt l. tanklöst, l. hvars ord l. gärningar vittna om bristande förstånd l. eftertanke. Han betedde sig som en dåre. En kortsynt, inbilsk dåre. Jag vore en dåre, om (osv.). Att du bryr dig om hvad en sådan där gammal dåre tycker! Tu dåre (som glädes åt dina samlade ägodelar), j thenne natt skal man kalla thina siäl j frå tigh. Luk. 12: 20 (NT 1526). (Clemens III) stadgade, at Echtenskapet förhindrades igenom Fadderskap, hwarutinnan han giorde såsom en Dåre. Schroderus Os. 2: 680 (1635). (Vår värld) är hvad den beständigt var, / Bebodd af kloka och af dårar. Lenngren (SVS) 2: 209 (1798). Hvem är en större dåre än han, som samlar utan att nyttja? Franzén Pred. 2: 87 (1842). Sen kom hon åter, ensam, i förklädnad, — / Men jag, o dåre! kände henne icke. Wulff Petrarcab. 188 (1905). — jfr JUBEL-, ÄRKE-DÅRE. — särsk.
a) i talrika ordspråk, t. ex.: En dåre kan fråga mer, än tio visa kunna svara. Dåren tror att alla äro som han. Fager ord pläge altijd frögde en dåre. GR 15: 425 (1543). Dårer warde med annars skade än nu (dvs. först genom att se en annans olycka) wise. SvOrds. A 4 b (1604). Gvdh är alla dårars förmyndare. Grubb 153 (1665). Af barn och dårar får man veta sanningen. Rhodin Ordspr. 1 (1807).
b) [jfr fsv. göra dara af o. motsv. uttr. i ä. d., äfvensom göra narr af ngn, urspr.: göra ngn till (en) narr] (†) i uttr. vända ngn i dåre, göra narr af ngn. Eders Kongl. Höghet tillåte aldrig, at uti Dess dyra åsyn den ene undersåten måtte vända den andra i dåre. Tessin Bref 2: 139 (1754).
2) (jfr anm. nedan) sinnessjuk person, vansinnig. Linc. (1640). Det är med så litet en förnufftig differerar ifrån en dåre. Linné Diet. 2: 234 (c. 1750). (Vadstena hospital) har trenne .. hufvudafdelningar, nemligen en för botlige, stilla och ej osnygga dårar ..; en för obotlige, stormande och osnygge; samt en för sinnessjuke af de mera bildade samhällsklasserne. Ekströmer Ber. om länslasar. 1840, s. 101. Själö med sin asylinrättning för obotliga dårar. Ramsay VägvFinl. 93 (1895). — jfr HOSPITALS-, KRIMINAL-DÅRE.
Anm. Af humanitetshänsyn började man, i Sv. c. 1850, i Finl. först senare, i båda landen tidigast i medicinskt fackspråk, att undvika ordet dåre i denna bet. äfvensom, ehuru i mindre utsträckning, dess hithörande ssgr. I bildade kretsar i Sv. är det enkla ordet i denna bet. numera nästan obrukligt o. i fackkretsar fullkomligt ur bruk.
3) [jfr ä. d. daarekappe, narrkåpa, samt motsv. anv. af fr. fou] (†) (yrkes)gycklare, narr; jfr ssgn DÅR-SPEL. Alle willie dåran haffua, men ingen will födan. SvOrds. A 2 b (1604).
Ssgr: (om brukligheten jfr anm. under 2): A: (2) DÅR-ASYL. sluten vårdanstalt för kroniskt sinnessjuka, numera sammanslagen med hospital till en enhet; jfr HOSPITAL. SthmT 1892, nr 286, s. 1. —
(2) -CELL. (numera föga br.) på dårhus l. vanligt sjukhus l. i fängelse: isoleringsrum för förvaring af en (våldsam) sinnessjuk. Sundberg Fångv. 124 (1892). (I Finl.) inrättades (c. 1840) vid samtliga länesjukhus .. 4 ”dårceller” för undergående af s. k. profdårkur. SinnessjukvårdskomBet. 1: 13 (1909). —
-DRÄKT. (dåre- Spegel) särsk. (†) till 1: dåraktig, fåfäng, flärdfull dräkt. (I paradiset behöfdes ej) Ett sammanflickat prål, en dyr och dåre-drägt, / Then Gudh och godt folck har i alla tider wräckt (dvs. förkastat, ogillat). Spegel ÖPar. 65 (1705). —
(1) -FULL. (dåre- Lybecker, Österling Läros. 313 (1724). dår- Hoffmann Förnöjs. 93 (1752), Sundelius) (†) dåraktig (se d. o. 1). Bort werdsens lust och dårefulla ståt. Lybecker 62 (c. 1715). Sundelius NorrköpMinne 377 (1798). —
(1) -HOP. (dåre- Arnell) (†) hop af dårar; ”profanum vulgus”. Det stilla förakt som tillhör en Auctor emot Dårhopen. Thorild 2: 54 (1784). Arnell Moore 1: 62 (1829). —
-HUS, se d. o. —
(2) -KISTA. (dåre- Heidenstam) [jfr d. daarekiste, mnt. dōrenkiste, t. torenkiste]
1) (förr) (urspr. flyttbar, sedan fast) burliknande inrättning för förvaring af en (våldsam) sinnessjuk. Sondén Uppfordr. 26 (1847).
2) (arkaiserande) dårhus. Rydberg Frib. 149 (1857). Måns .. har .. blifvit mogen för dårekistan. Heidenstam Karol. 1: 249 (1897). —
(3) -SPEL. (dåra- LPetri, Spegel (1712). dåre- SvForns., Ullenius. dår- Schultze Ordb. 4769 (c. 1755), Atterbom Siare 5: 131 (1849: revolutions-dårspelet)) [fsv. dara spil] (†) mer l. mindre yrkesmässigt uppträdande ss. gycklare; vanl. bildl.: narrspel, gyckelspel. SvForns. 1: 52. Vnder vppenbara Scrifft .. (kommo förr bl. a. laster) dobbel, dåraspel, geckerij etc. LPetri KO 30 a (1571). (Ulfspegels) puss och dåre-spel. Ullenius Ro § 302 (1730). Det blodiga dårspel, som i Frankrike kallade sig Republik. Atterbom PhilH 366 (1835). —
(2) -SPRÅNG. [jfr SNEDSPRÅNG] (†) dåraktigt tilltag. Leopold 1: 281 (1808, 1814). Att du ej i ditt kärleksrus måtte begå några dårsprång hemtade ur Romanverlden. Cederborgh OT 4: 92 (1818). Det dårsprånget (att börja krig). Crusenstolpe Mor. 3: 41 (1841). Dens. Tessin 4: 128 (1849). —
(1) -STUGA. (dåre- Högberg Vred. 3: 298 (1906)) [beträffande förhållandet till DÅRHUS jfr SJUKSTUGA : SJUKHUS] (förr) (enklare l. provisoriskt) mindre dårhus. År 1886 inrättades en dårstuga vid Jakobsberg. Lundin NSthm 593 (1889). —
(2) -VÅRD. (i Finl.) sinnessjukvård. SPF 1840, s. 6. Collegium medicum och Direktionen för dårvården sammanslogos (i Finl. 1878) till ett gemensamt kollegialt ämbetsverk. 2NF 17: 1436 (1912). —
(2) -VÅRDS-ANSTALT—0~20 l. —0~02. (-vård- Wilskman Släktb. 1: 118 (1912). -vårds- SPF osv.) (i Finl.) SPF 1840, s. 17. S:t Gallens .. dårvårdsanstalt. 2NF 18: 893 (1913). —
-SPEL, se A.
C (numera bl. ngn gg arkaiserande l. i bygdemålsfärgadt språk): DÅRE-DRÄKT, -FULL, -HOP, se A. —
-KISTA, se A. —
(2) -PLIKT. (†) straff (i form af internering) som ålägges en sinnessjuk hvilken har förbrutit sig. Der hon här effter .. (plötsligt öfverfaller) b(emäl)te sin granne .. så vill (hon) vara förfallen till dåreplicht N(ämligen) att hon sädhan blifver intimbrat. ÅngermDomb. 6/12 1644, fol. 14. —
-SPEL, -STUGA, se A.
Afledningar: DÅRAKTIG, se d. o. —
(1) DÅRHET, r. l. f. [y. fsv. darhet, jfr ä. d. daarhed; efter mnt. dōrheit] (†) dårskap (se d. o. 1). Wår menniskeliga wijsheet, then for gudh en dårheet är. OPetri Sacr. D 4 a (1528). En inbillad sielfklokhet .. föder af sig otaliga flere dårheter. OGyllenborg Vitt. 105 (1735). Wallin 2Pred. 1: 233 (1838). —
(2) DÅRINNA, f. [jfr ä. d. daarinde; efter mnt. dōrinne] (†) kvinnlig dåre. OPetri 1Post. 116 b (1528; bildl.). The Romare hålla druckna qvinnor för dårinnor. ALaurentii Fischer 271 (1618). Schroderus Albert. 3—4: 264 (1638). —
(1) DÅRSKA, f. [jfr y. fsv. darisker, dåraktig] (†) dårskap (se d. o. 1). Han (har) tagitt sigh thenna dårska före. Rääf Ydre 3: 162 (i handl. fr. 1620). —
DÅRSKAP, se d. o.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content