DEMAGOGISK dem1agå4gisk l. de1-, äfv. -ω4g- (- -gógissk Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. demagogisch, eng. demagogic (äfv. demagog(u)ish), fr. démagogique, gr. δημαγωγικός, afl. till δημαγωγός (se DEMAGOG)]
1) till DEMAGOG 1. Demagogisk kalle vi en politik som leder massorna med att bedraga dem. Geijer II. 3: 121 (1834). Demagogiska tänkesätt. Dalin Fr. o. sv. lex. (1842; under démagogue); jfr 2. En demagogisk diktatur. Geijer I. 6: 331 (1844; om skräckregeringen i Fr.). (Norska) tidningspressen, som i landsorterna mestadels är demagogiskt vild. Palmblad Norige 327 (1846). Boëthius Fr. rev. 319 (1887). Framkomma med demagogiska förslag och blifva folkförledare och uppviglare. NF 16: 690 (1892).
2) (numera föga br.) till DEMAGOG 2: jakobinsk, revolutionär, rabulistisk. Jag bibehåller dem (dvs. mina gamla tänkesätt) för Konungen af Frankrike .. och ej för .. den demagogiska Församlingen af det så kallade Franska Folket, som blott är ett folk af Cannibaler. Gustaf III Skr. 5: 196 (1812). Demagogiskt vansinne. AB 1831, nr 98, s. 3. Den demagogiska pressen i Norige. Palmblad Norige 394 (1846). Preussen .. (hade) vidtagit de kraftigaste åtgärder för att med rötterna upprycka alla demagogiska stämplingar. Held. o. Corvin Verldsh. IV. 1: 877 (1852); jfr: (Frasen) ”demagogische Umtriebe”, med hvilken man sedan den tiden (dvs. sedan 1819 i Tyskland) har betecknat alla liberalismens patriotiska sträfvanden. Därs. 876; jfr äfv. E. Sjöberg 334 (1821). — i bild. Dämagogiskt sinne dock stormen har: / Som ett ovettigt dagblad ikring han far. E. Sjöberg 157 (1820).
