DIFTONGISERA diftoŋ1ise4ra l. diftoŋ1gi-, l. dif1toŋi- l. dif1toŋgi-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. diphthongisieren, eng. diphthongize, snarast direkt afledning (i ettdera språket) till t. resp. eng. diphthong (se DIFTONG) o. bl. formellt öfverensstämmande med gr. διφϑογγίζειν, stafva l. skrifva med diftong]
språkv. diftongera. Den genomgående diftongisering af ursprungligen långt i, som .. i Fårömålet inträdt. A. Noreen i Landsm. 1: 343 (1879).
