DISCIPLINARISK dis1iplina4risk, äfv. diʃ1i-, l. disip1li- resp. diʃip1li- (dissiplinàrissk Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. disziplinarisch]
(icke i militärt fackspr.) = DISCIPLINÄR.Det disciplinariska straff som (de akademiska) konstitutionerna berättiga. Geijer I. 4: 52(1822); jfr DISCIPLINÄR-STRAFF.(Hedrén) blefve .. en vida bättre biskop än jag, nämligen för kyrkotukten och det disciplinariska. Tegnér 5: 435(1825). Låt vara att (tvångs-)tillförordnandet af v. pastor icke är ett disciplinariskt mål utan ett judicielt, .. så ... Dens. Bref t. Wingård 19(1831). Det (dvs. sången) gick .. så disciplinariskt och korrekt, att det tydligt påminde om en dugtig korpral i sångexercisen. Almqvist Kap. 23(1838). Att man af de gamla språkens studium gör ett slags disciplinarisk tvångströja. C. E. Zedritz i Frey 1843, s. 374. Olika principer i disciplinariskt hänseende. J. Arrhenius Därs. 1845, s. 62. De disciplinariska stadganden, som följas vid nya elementarskolan i Stockholm. P. N. Ekman Därs. 1850, s. 19. Disciplinarisk förmåga. Santesson Nat. 110(1880). Genom sina strängt disciplinariska former bidraga .. (militäröfningarna vid läroverken) i hög grad till .. väckande af uppmärksamhet och sjelfbeherskning. G. Nyblæus i Verdandi 1884, s. 268. De disciplinariska föreskrifterna (vid riddarakademierna) ingrepo i de unga männens hela lif. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 169(1898).
