DIVISIBEL div1isi4bel l. di1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[liksom t. divisibel, eng. o. fr. divisible, af lat. divisibilis, som kan delas, af stammen i p. pf. af dividere (se DIVIDERA)]
som kan delas, delbar; numera nästan bl. mat. Skulle panten vara af större värde och divisibel, då stånde äganden fritt att sällia een dehl där af. RARP 9: 415 (1664). Dividenden är jemnt divisibel med Divisorn. Björling Alg. 1: 35 (1843). NF (1880).
