SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOMEDAG dωm3e~da2g l. DOMSDAG dωm3s~, äfv. 4~1, r. l. m.; best. -en (Anm. I uttr. till l. på domedag (se 2 b) förekommer best. anv. utan slutartikel); pl. -ar.
Ordformer
(dome- 2 Petr. 2: 9 (NT 1526) osv. doma- Mat. 12: 36 (NT 1526), Visb. 1: 166 (c. 1620: domma-). doms- Bliberg Acerra 574 (1737) osv. dom- Serenius (1741: Domdagz-morgon), Dalin Hist. 1: 214 (1747), Ehrenheim Minnen 31 (1912). Anm. Formen dome- är den häfdvunna o. stående i bet. 2 b, medan formerna doms- o. dom- helst brukas i bet. 1 o. 2 a o. uppfattas ss. mera tillfälliga bildningar i bet. 2 b)
Etymologi
[fsv. doma dagher, motsv. isl. dómadagr, dómsdagr, d. dom(m)edag, domsdag, eng. doomsday; af DOM, sbst.1 Formerna doma- o. dome- kunna äfv. föras till fsv. domi, dom]
1) [jfr motsv. anv. i d.] (numera mindre br.) till DOM, sbst.1 4 a: dag på hvilken domstolsförhandlingar äga rum l. dom afkunnas, rättegångsdag, utslagsdag. Domedagh, Rättedagh. Helsingius (1587). I hvarje vecka under Tingstiderne voro besynnerligen (dvs. särskildt) tre dagar til Lag och Rätt upoffrade, Måndag, Torsdag och Lördag, hvilka kallades Domdagar. Dalin Hist. 1: 214 (1747; om fsv. förh.). De utslag, som vid tingets afslutande, här (dvs. i Hedemora domsaga) kallad ”domdagen”, skulle meddelas. Ehrenheim Minnen 31 (1912).
a) (mera tillfälligt) med mera allmän innebörd; om dag då Gud l. Kristus uppträder som domare; räkenskapsdag. Arnell Moore LR 2: 37 (1830). Så är vår dödsdag tillika vår domsdag. Franzén Pred. 5: 134 (1845) [jfr ä. d. Vor dødsdag er vor domsdag (ordspr.)].
b) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl. o. eng.] till DOM, sbst.1 4 b α; om yttersta dagen, då slutdomen öfver lefvande o. döda äger rum. För huart och it fåfengt oordh som menniskionar tala, skola the göra räkenscap på doma dagh. Mat. 12: 36 (NT 1526). På Guds rättwisa Domedag. E. Sparre (1599) hos Werwing Hist. 2: Bil. 117. (Kristus) wil .. på then ytterste Domedagh opwäckia oss. Christel. ordn. E 2 a (1602). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. eng.] i uttr. till domedag, till domens dag, till tidens l. världens slut; för alltid. Det växte en lind uppå begge deras graf, / Hon ståndar der grön till domedag. Sv. folkv. 1: 84. Siälen lefwer i Gudz behagh; / Kroppen sofwer til domedagh. Ps. 1695, 400: 5. Om ett sandkorn låge på kraterringens rand, så skulle det bli liggande till domedag. Hedin Fr. pol. t. pol 2: 583 (1911; om förh. på månen). jfr: (De upproriska) hade förskrifuid the andre tiufuer sigh till wndtsettning som i Stoor Sau Lax blefue nedlagde, af huilke the hielp bekomme om tilkomendh domedagh (dvs. aldrig). Fin. urk. I. 2: 93 (1597).
β) [jfr motsv. anv. i dan. o. eng.] i oeg. o. öfverförd anv.; ofta närmande sig bet.: dom (jfr DOM, sbst.1 4). Hagberg Shaksp. 8: 31 (1849). Här stundar en domedag öfver rike och folk. Strindberg Folkung. 96 (1899). Det här kom som en domedag (dvs. oförmodadt) för dig. Johansson De röd. huv. 2: 249 (1917). — särsk. [jfr motsv. anv. av d. holde dommedag over] i uttr. hålla domedag öfver (ngn l. ngt). SKN 1841, s. 162 (i öfv. fr. d.). (Schück o.) Warburg Litt.-h. 2: 693 (1897).
Ssgr (till 2 b): DOMEDAGS-ARBETE~020, äfv. ~200. [jfr d. dommedagsarbejde]
1) arbete som ser ut att räcka till domedag, dvs. aldrig taga slut. Agrell Maroco 1: 16 (1796). Dalin 2: 764 (1853).
2) (föga br.) konkret: arbete som ser ut att kunna äga bestånd i evighet. Dalin 2: 764 (1853). Sådana domedagsarbeten som t. ex. rådhuset (i Rothenburg). A. T. Gellerstedt i PT 1910, nr 226 A, s. 3.
-BASUN. (i sht i religiöst l. poet. spr.) domsbasun. Bellman 6: 165 (1780).
-BOK(EN). [efter eng. domesday- l. doomsdaybook; se för öfr. Murray Dict.] (mindre br.) den stora jordebok öfver England som upprättades på Vilhelm Eröfrarens befallning; ngn gg äfv. i obest. form om annan därmed jämförlig engelsk urkund. NF 3: 1346 (1880).
-FART. (hvard., tillf.) Pilfinkarna sökte snåren med domedagsfart. Holmström Fr. länder 2: 157 (1919).
-FISK.
1) i best. form domedagsfisken, om en fisk hvars rester förvaras i Visby domkyrka o. af folktraditionen ansetts kunna bebåda domedagens ankomst; se Smitt Skand. fisk. 1: 473 (1892). G. Lindström i Ber. om Gotl. hush.-sällsk. verks. 1866, s. 42.
2) (föga br.) i öfverförd anv.; om fisk med underliga o. besynnerliga egenskaper. E. Åkerhielm i Sv. turistfören. årsskr. 1913, s. 92.
-HYMN. Den mäktiga domedagshymnen Dies iræ, dies illa. Sylwan (o. Bing) Eur. litt.-h. 1: 35 (1910).
-HÅRD. (tillf.) Farbror Lennings milda, litet själfkärt släpiga röst — så olik gamle Krampas domedagshårda. Ullman Präster 217 (1907).
-MORGON, vanl. uttaladt ss. två ord 100 32. morgon på domedagen. Anm. Ett numera obr. uttr. till dom(e)dagsmorgon med samma bet. som till domedagsotta antydes af Serenius (1741) gm hans öfv. af Domdagz-morgon med Dooms day in the afternoon, [jfr eng. wait till Doomsday in the afternoon, vänta till domedag]. —
-NÖT, n. (hvard., numera i sht i södra Sv., föga br.) ss. nedsättande benämning l. okvädinsord: ärkenöt. Ditt domedags nöt! Hallman Bousar. 19 (1778).
-OTTA, vanl. uttaladt ss. två ord 100 32. (i sht i folkligt spr.; numera mindre br.) eg. om den tidiga morgonstunden på domedagen; i uttr. till domedagsotta, till domedag. Mina (knappar) äro gjutna och ärligt gods som håller till domedagsotta. Wetterbergh Penning. o. arb. 247 (1847). Essén Hans hustrus förflutna 178 (1913).
-PREDIKAN.
1) predikan om domedagen o. yttersta domen, domspredikan.
2) i öfverförd anv.: predikan l. förkunnelse som innehåller hårda domar l. afser att injaga skräck. (Hålla) Domedagspredikan öfver de förhatade judarna. Henriksson Tyskl. 328 (1901).
-PREDIKANT.
-PROFET. förkunnare som profeterar om domedagens snara ankomst. —
-PSALM. Allvarlig och dyster som om en domedagspsalm ständigt tonat för öronen på honom. Almqvist Comfort Routledge 193 (1913).
-REGEMENTE. (föga br.) ”upp och nedvända världen”, vildt stoj o. larm. Beckman (1907; under lurveleven).
-RÖST. om stark o. dånande röst. Lovén Folkl. 159 (1847).
-SKRÄCK. Folkfromheten (i Garborgs hembygd) levde i helvetesdrömmar och domedagsskräck. E. Liedgren i Vår lösen 1918, s. 103.
-TON. om sträng o. bestraffande ton i rösten; jfr DOMAR-RÖST. ”Vad är det för galenskaper, jag hör om dig?” började pastorn i domedagston. Ullman Dan Wolles ungdom 115 (1917).
-VERK. (knappast br.) domedagsarbete i bet. 1. Allmänheten hyser föga förtroende för .. Comitéer, hvilkas arbeten esomoftast blifva hvad man kallar domedags-verk. Tiden 1848, nr 149, s. 1.
-VÄDER. (mindre br.) våldsamt oväder. GHT 1895, nr 28 B, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content