SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DOR 4r, r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) dor, rundt, spetsigt järn hvarå hjulmutterns hål o. kanter afjämnas, nor. dial. dor, tunn järnbult; sannol. uppkommet af DORN därigm att -n uppfattats ss. slutartikel]
(i vissa trakter) handtv. verktyg i form af en kort järn- l. stålten att slå hål med (i bleck o. d.), durkslag, putsmejsel; jfr DORN 1. Bouppteckn. fr. Växiö 1827. Wigström Folkdiktn. 1: 223 (1880).
Spoiler title
Spoiler content