SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DORGA (do`rga Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Nordforss (1805)); -ARE (Nordforss (1805)).
Etymologi
[af sv. dial. dorja, dörja, springa fort o. bullersamt, väsnas, gräla; jfr nor. dial. dorg, lopp, dyrgja, springa fram]
(†) föra oljud, stoja; gräla; domdera. Nordforss (1805). Weste (1807). särsk. i uttr. dorga med ngn, besvära ngn med oljud l. prat. Berndtson (1880).
Särsk. förb.: DORGA IGENOM. (†) plöja igenom (en bok). Berndtson (1881). jfr GENOM-DORGA.
Spoiler title
Spoiler content