DRÄNERA dräne4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.), DRÄNAGE (se afledn.); -ARE (Björkman(1889)), DRÄNÖR (se afledn.).
Ordformer
(tidigast skrifvet drain-)
Etymologi
[jfr t. arainieren, fr. drainer; af eng. drain, uttorka osv. (jfr DRÄN), feng. dreahnian, besläktadt med isl. draugr, torr trädstam, mnt. droge, torr, eng. dry, torr]
I. tr.
1) i sht landt. afleda grundvattnet från (en mark) gm täckta diken (nästan alltid med tegelrör), grunddika; jfr UNDERDIKA;stundom: förse med inrättning för vattnets afledande; äfv. allmännare: torrlägga; med saksubj.: afleda (grund-) vattnet från, uppsuga (vattnet). Djupt dränerad jord. LAT 1868, s. 300. Dränera sumptrakter. ASandström i Verd. 1884, s. 4. Att Uppland .. nästan helt och hållet dräneras af egna vattendrag. AGHögbom i Uppl. 1: 6(1902). Skogsträdens benägenhet att dränera det djupt liggande jordvattnet. SkogsvT 1903, s. 25.(Växt-)Krukorna måste vara väl dränerade. Abelin TrInomh. 146(1904).
2) kir. gm inläggande af kautschukrör, remsor af gas osv. afleda sekret, var osv. från (sår, svulst osv.). 2NF 1: 1161(1904).
II. (föga br.) intr. geogr. om land osv.: hafva vattenaflopp (ngnstädes). (Bergskedjan) Lunpogangri, som dränerar till hafvet, både från sin norra och sin södra sida. Hedin Transhim. 2: 420(1909).
