publicerad: 1922
DRÅPLIG drå3plig2, äfv. (numera i sht emfatiskt) DRÅPELIG -pe-, adj. -are († -igiste, superl. best. GR 6: 340 (1529)). adv. = (†, GR 1: 115 (1523), Swedberg Schibb. 163 (1716)), -A (†, Jos. 11: 4 (Bib. 1541), Rhyzelius Episc. 2: 39 (1752)), -EN (numera bl. arkaiserande, GR 10: 137 (1535), Wulff SvRim 37 (1898)), -T (Cnattingius SnE 121 (1819) osv.).
Ordformer
(draap- OPetri (1525) i SthmTb. 1: 43; drap- GR 1: 35 (1522), 12: 81 (1538); drop- GR 1: 115 (1523); dråp- Apg. 2: 11 (NT 1526) osv. — -pel- OPetri (1525) i SthmTb. 1: 43 osv.; -pl- GR 1: 207 (1524) osv. — -igit, n. sg., GR 6: 162 (1529: -iged), SP 1779, s. 571)
Etymologi
[fsv. drapliker, drapelikin, dropelig, äfv. dräpelig, motsv. d. drabelig, ä. dan. äfv. dræbelig, af mnt. draplik, drepelik (eg.: som träffar målet), af drapen, drepen, träffa (se DRABBA, resp. DRÄPA); jfr (FÖR)TRÄFFLIG]
1) ansenlig, synnerlig, stor, väldig, framstående; betydande, betydelsefull, märklig, förunderlig; med afs. på ngt ondt l. skadligt ofta: allvarlig, svår; numera bl. i några från ä. tid kvarstående uttr.: dråpligt verk, dråplig gärning, dråplig skada o. d., där ordet emellertid nu snarast torde uppfattas i bet. 2. Then stora och drapelig skadæ .. (Västerås') domkirke lidhit haffuer. GR 1: 35 (1522). Gudz dråpeligha wärck. Apg. 2: 11 (NT 1526; Bib. 1917: väldiga gärningar). (De) fulle (dvs. föllo) .. offta j dråpeligha synder. OPetri 1Post. 26 a (1528). Wtscriffter aff the drapeligiste breff som tw nw ther seet haffwer. GR 6: 340 (1529; högre upp på samma s.: stark oc owinnelig breff). Då något dråpeligt och stort skal åstadkommas, måste det ske med mångas tilhjelp. Linné PVetA 1739, s. 7. Konungen .. gick manligen fram emot trollet, och vitte (dvs. gaf) det många dråpliga hugg. SvFolks. 65 (1844). — (†) ss. adv.: duktigt, i hög grad, mycket, öfvermåttan, väldigt. Then .. peninge swmme .., ther gansche dropelig stoor ær. GR 1: 115 (1523). Man .. kan taga dråpeligen miste. Geijer I. 3: 141 (1825). — jfr ÖFVER-DRÅPLIG.
2) utmärkt, utsökt, förträfflig, härlig, präktig, makalös, ”gudomlig”; i sht numera ofta i ironisk mening; stundom: öfvermåttan barock l. löjlig. Ett dråpligt väder. En dråplig utsikt. Att Rijket förstärcht blifwe motte .. medh wällige och sköne Örligz Skep. Thesz(likes)t dråpelige bössor och wärier. GR 14: 395 (1542). Är det icke dråpeligen argumenterat och slutit? Hiärne Orth. 128 (1717). (De) funno et så dråpeligit öl, at de af alt hjerta drucko deraf. SP 1779, s. 571. Jag gjorde ett dråpligt fiasko. GHT 1898, nr 41 B, s. 2. Detta dråpliga bondlugn! PT 1904, nr 274, s. 3.
Afledn.: DRÅPLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1: vikt, betydelse, ”pondus”. Man har .. behandlat småsakerna med samma dråplighet och betydelse, som en stor sak kunnat kräfva. Rydqvist Tid. 2: 119 (1840).
2) (föga br.) till 2: förträfflighet, utmärkthet. Värdshuset .. bör i sanning recommenderas .. i hänsigt till .. matens och dryckens .. dråplighet. Atterbom Minn. 123 (1817).
Spoiler title
Spoiler content