SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
DOLL l. DOL l. (anträffadt bl. i bet. 1) DULL, adj.
Ordformer
(dohl, dåhl J. Bureus (c. 1594) hos Lindroth Bureus 50. doll G. I:s reg. 24: 551 (1553), Aken Landapot. 34 (1747: Dolläplen); dolt (n. sg.) J. Bureus (c. 1594) hos Lindroth Bureus 50. dull Fosz 65 (1621), Bellman Skr. Ny saml. 1: 32 (c. 1770: Duller), Afzelius Sagoh. X. 2: 197 (1866). Jfr DOLLHET, DOLLHOF)
Etymologi
[fsv. dol, dul, af mnt. dol(l), förvirrad, galen, förmäten; jfr sv. dial. dol(l), fånig, dum, slö, vacker, nor. dial. doll, lefnadsglad, fd. dol, öfvermodig, ä. d. dull, slö, d. dial. dol, vacker (särsk. i fråga om klädedräkt), fsax., holl., ffris. dol, galen, tokig, feng. dol, dåraktig, eng. dull, dum, slö, fht. tol, galen, t. toll, galen, vacker, af en germ. grundform *dula, sidoform till stammen i DVALA; jfr DOLSK, adj.1]
(†)
1) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t.] förvirrad, ursinnig, galen; ofta om vettlöshet på grund af rus; särsk. [jfr nt. dull und vull, t. toll und voll] i förb. full och dull, dull och full. Dulle Wrangel, Dulle Banér, samtida vedernamn på två adelsmän (Helmut Wrangel † 1647, Gustaf Adam Banér † 1681). Är then ene (bonden) rasend oc full, / Så är then andre will och dull. Fosz 65 (1621). Ach hiertans Syster hull / Hwij giör'n I Ehr så dull, / För en så ringa skull ..? C. Fleming (c. 1638) hos Wittingh St. Jacobs minne 1: 19 (svar på ett ovettigt bref från fru Anna Trolle). Jagh är med dricken dull. Lucidor (SVS) 37 (c. 1670). Then eensinnige Werlden full och dull i sin Ehregirigheet. Voigt Alm. 1679, s. 15. Hvem kan då väija för ditt dant och dulle dommar? Wennæsius Vitt. 216 (c. 1680). Drucken och duller. Oxe Vitt. 51 (c. 1700). I det gamla språket heter det: ”Att vara litet dull, / För rolighets skull” Afzelius Sagoh. X. 2: 197 (1866). — jfr SVARTSOTDOLL.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., fd. o. mnt.] öfvermodig, förmäten, öfverdådig. Her Rolff, then Dacka förrederen, hade alle sina rikedomar hem till hans, och therutöffver är han så doll och riick (dvs. kaxig), ath han lådz neppelig nogon vara sin liick. G. I:s reg. 24: 551 (1553).
Ssgr (till 1, †): DOLL-FOT, -HOF, se d. o. —
-ÄPPLE. [af t. dollapfel; namnet är föranledt af ett hos växten förekommande narkotiskt ämne, som åstadkommer yrsel o. dvala] i pl. om den till familjen Solanaceæ Hall. hörande örten Datura Stramonium Lin., spikklubba. När Svin hafva fådt .. något förgiftigt i sig. Sådant är .. Datura, Dolläplen; Solanum, Trollbär. Aken Landapot. 34 (1747).
Spoiler title
Spoiler content