[liksom t. dol(l)ina, fr. doline, af slovenska dolína, eg. dal (o. besläktadt med detta sbst.)]
geogr. o. geol. (vanl. i kalkstens- l. dolomitområden förekommande) rund l. elliptisk tratt- l. kittelformig fördjupning i terrängen, oftast beroende på markens instörtande öfver en gm bergartens upplösning uppkommen underjordisk hålighet, jord(falls)tratt, jordfallshåla, karsttratt. Kruhs Jordkl. 1: 259(1881). Markens yta i karstområdena är utmärkt genom de egendomliga jordtrattarne (karsttrattarne) eller dolinerna, kretsformade eller elliptiska hålor med i allmänhet temligen branta väggar. Nathorst Jord. hist. 385(1890).
