EFFEMINERA ef1emine4ra, stundom e1-, ngn gg äf1-, stundom efem1-, l. efe1m-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING. Anm. I samma bet. som effeminerad användes förr stundom den rent fr. formen efféminé. Swedberg Schibb. 267(1716).
Etymologi
[jfr t. effeminieren, fr. efféminer, av lat. effeminare, av ex (se EX-), ut, från (ett förutvarande tillstånd), o. femina, kvinna (se FEMININUM); jfr äv. eng. effeminate]
förkvinnliga; i sht i p. pf.: förkvinnligad, förvekligad. Det effeminerande inflytandet av en dylik uppfostringsmetod. Rålamb Constantin. resa 67(1658, 1679). Det .. effeminerada Italienska språket. Schulzenheim Sv. spr. skrifs. 107(1807). En vek, förfinad, hyperlitterär ung man, till hälften barnslig och till hälften effeminerad. Böök Resa t. Frankr. 28(1916).
