EFTERVISA äf3ter~vi2sa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. nachweisen l. av det efter t. bildade d. eftervise]
(föga br.) påvisa, påpeka, uppvisa, giva upplysning om (ngt). Literärhistoriska eftervisningar öfver .. (de isländska sagornas) bearbetning i Sverige. Sv. lit.-tidn. 1819, sp. 140. Under catholska tiden ”funnos (enl. Lénström) omkring 100 klosterskolor ...” Förf. skall få svårt att eftervisa så många. H. Reuterdahl i SKN 1842, s. 59.
