SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
ELASTIK e1lasti4k l. el1-, adj. o. sbst. r.; ss. sbst. best. -en; pl. (om olika slag av elastik) -er.
Ordformer
(I bet. I ofta skrivet elastique. Anm. I bet. II 1 förekommer ordet i eng. form i NF (1881: elastics, pl.))
Etymologi
[jfr holl. elastick, eng. elastic, av fr. élastique, av nylat. elasticus (se ELASTISK)]
I. (†) adj. = ELASTISK 1. Linné Diet. 2: 61 (c. 1750). König Mec. 19 (1752). Förkl. ö. främ. ord (1885). — särsk. i uttr. elastikt väsende, gas. Det Ætheriska Elastika väsendet. Wallerius Hydrol. 118 (1748).
II. sbst.
1) benämning på vissa tygsorter som utmärka sig för stor tänjbarhet, ss. tyg med invävda gummitrådar samt vissa kyprade o. valkade klädestyger. Sällskapskänga .. försedd med elastik på sidan. N. journ. f. dam. 1859, s. 20. TLev. 1910, nr 46, s. 3.
2) kautschukband. NF (1881). Ekbohrn (1904).
Spoiler title