SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
ELAKING e3~lak2iŋ, äv. e3~la2kiŋ, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
personbetecknande sbst. till ELAK 8; oftast skämts. l. smeksamt: stygging. Fryxell Dag o. natt 3: 41 (1841). ”Är du där äntligen, elaking”, sade .. (modern till sin son) och sträckte fram .. kinden .. för att bli kysst. Cederschiöld Kerg. 33 (1917). — särsk. till ELAK 8 a: maliciös person. SD(L) 1897, nr 37, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content