SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
ELEKTRIKER eläk4triker l. 0302 (Anm. I arbetarkretsar o. ngn gg äv. eljest förekommer, i bet. 2, starkt vard., 1040 l. —32), m.(||ig.); best. -n; pl. = (med lat. pl., i bet. 1, electrici SD(L) 1898, nr 141, s. 8).
Etymologi
[jfr dan. o. t. elektriker, ävensom sådana ord som OPTIKER, MEKANIKER]
1) person som (vetenskapligt l.) tekniskt sysslar med elektricitet, elektrotekniker. Den store amerikanske elektrikern (Tesla). VL 1897, nr 202, s. 3.
2) person vilken ss. förman l. arbetare sysslar med elektriska anläggningar och reparationer, elektrisk montör, elektricitetsarbetare.
Ssg: (1) ELEKTRIKER-KONGRESS. 2 UB 2: 402 (1901).
Spoiler title