SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ERFORDRA æ3r~fω2rdra l. ä3r~, äv. e3r~ (ä`rfórdra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -AN (föga br.; Lind (1749), Östergren (1919)), -ING (†, MoB 9: 190 (1792), Nordforss (1805)).
Ordformer
(-för- KKD 1: 1 (c. 1710). -fod- Nordforss (1805))
Etymologi
[efter t. erfordern; jfr ER- o. FORDRA]
1) (†) fordra, kräva; begära. SynodA 1: 181 (1693). Dhe (i brevet) .. erfordrade (pängarna) .. äro för längst lefwererade. VDAkt. 1700, nr 197. MoB 9: 190 (1792).
2) (i o. gm sin beskaffenhet) göra (ngt) nödvändigt, fordra, kräva; numera vanl. i pass. med intr. bet.: behövas, tarvas, vara nödvändig l. av nöden, fordras, krävas. Om, när, då, där så erfordras. Här erfordras den största försiktighet. Annat, som erfördras till förplägning för 426 man solldater. KKD 1: 1 (c. 1710). Hvad tålamod erfordras icke hos en styresman, at förena så många olika lynnen. Höpken 1: 259 (1771). Göra en .. ändring i förslaget, hvarigenom kyrkomötets hörande ostridigt skulle erfordras. De Geer Minnen 2: 234 (1892). — särsk. (†) i p. pr. i gerundivisk bet.: erforderlig. The erfordrande hielpe Medel. Humbla Landcr. 234 (1740).
Spoiler title
Spoiler content