SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ESSÉ ese4, äv. ä-, m.||ig.; best. -en l. -n; pl. -er; stundom ESSEN -e4n; best. -en; pl. -er; stundom ESSEER -e4er, m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(esseer, sg., Agardh ThSkr. 1: 46 (1843, 1855), Klint (1906). esseer, pl., O. Petri osv. esser, pl., Swedberg Cat. a 8 b (1709). Förr äv. skrivet -æer. essen SvLitTidn., Rydberg)
Etymologi
[efter lat. Essæi, Esseni, gr. Ἐσσαῖοι, Ἐσσηνοί, sannol. av hebr. l. aram. urspr.]
kyrkoh. anhängare av en judisk sekt med mystiska o. asketiska tendenser; vanl. i pl. ss. benämning på denna sekt. O. Petri Clost. A 2 a (1528). Judarnas lärde (delade) sig i 3 Secter, Phariseer, Sadduceer och Esseer. Eberhardt AllmH 1: 68 (1766). SvLitTidn. 1818, sp. 648. Rydberg KultFörel. 2: 91 (1885).
Ssg: ESSÉ-, resp. ESSEN- l. ESSEER-KLOSTER. Rydberg KultFörel. 2: 102 (1885).
Avledn.: ESSEISK, adj. Agardh ThSkr. 1: 30 (1842, 1855).
ESSEISM, r. esséernas sekt l. lära. Palmblad Palæst. 171 (1823).
ESSENISM, r. (föga br.) esseism. Boström 2: 53 (1838). Rydberg KultFörel. 2: 105 (1885).
Spoiler title
Spoiler content