SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ESSIV äsi4v l. e-, l. äs3~i2v l. 4~1, r.; best. -en; pl. -er; l. ESSIVUS -us, r.; best. -iven; pl. -iver.
Ordformer
(essiv Renvall osv. essivus E. Lönnrot i Suomi 1841, 5: 35)
Etymologi
[av lat. esse, vara, i anslutning till namnen på övriga kasus (NOMINATIV osv.) bildat av Rask (jfr Renvall LexFinn. XIII (1826))]
språkv. jfr AD-, IN-ESSIV m. fl.
1) kasusform i fin. (m. fl. språk) betecknande ngt ss. stillastående l. varande l. vilande. Renvall FinSpr. 53 (c. 1817, 1840).
2) (ny anv.) i fin. o. andra språk, om själva det betydelseförh. som i fin. uttryckes med essiv. jfr Noreen VS 5: 190 (1906). Anm. Ss. adj., motsv. bet. 2, användes ordet av Noreen VS 5: 190 (1906).
Ssg: ESSIV-KASUS. essiv (i bet. 1). Renvall FinSpr. 53 (c. 1817, 1840).
Spoiler title
Spoiler content