SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRSTÅ förstå4 l. fœr-, v.3 -står, -stod, -stodo, -stått, -stådd; förr äv. FÖRSTÅNDA, v.2, p. pr. -ståndande, sup. -ståndit l. -ståndet; se för övr. STÅ, STÅNDA. vbalsbst. -STÅELSE (se avledn.), -STÅENDE (se äv. avledn.); -STÅARE (tillf., Hansson Kås. 130 (1897; i bet. 4), Östergren (1924; i bet. 5; angivet ss. sälls. för förståsigpåare)); jfr FÖRSTÅND.
Ordformer
(-sta 15231557. -stå 1523 osv. -stånda (-stonda) 15231856)
Etymologi
[fsv. forstanda; jfr d. forstaa, ä. d. äv. forstande; efter mnt. vorstān, fsax. forstandan, motsv. fht. firstantan o. firstān (t. verstehen); jfr FÖR- II B o. STÅ, STÅNDA]
1) (numera bl. ngn gg i högre stil) märka, erfara (se d. o. 1); lära känna; förr äv. i fråga om uppfattande med ngt av de yttre sinnena: lägga märke till, höra o. d.; jfr FÖRNIMMA 1, 2. Idher .. som .. icke hafua förståndit dieffuulsens diwpheet såsom the säya. Upp. 2: 24 (NT 1526; Bib. 1917: lärt känna). Ty sende han (dvs. Gud) sin anda, / j thenna werlden nidh, / til at lära oss forstonda, / och kenna sin helga fridh. Ps. 1536, s. 87. Han .. hafwer frågat the Swanewachtare .. om the sådant (dvs. att svanen sjunger sin dödssång) hafwa förstått: Men the hafwa thet aldeles nekat. IErici Colerus 1: 114 (c. 1645). (Han) förstod eljest intet skri el. rop mera än det Boman och Westberg litet ramlade. VRP 15/10 1733. Aldrig har jag än förstått, / Att Gud förglömt den fromma. Ps. 1819, 232: 3. — (†) övergående i bet.: taga del av (en skrivelse o. d.); jfr FÖRNIMMA 1 d. Iak hafwer förstaadt eder scrifwelse ok breff i hwilketh j röre at (osv.). GR 1: 47 (1523).
2) (numera knappast br.; jfr dock c) få veta, få reda på, få höra, erfara (se d. o. 3); med sakobj., att-sats l. indir. frågesats, förr äv. med obj. o. inf., förr äv. i uttr. förstå om ngt, få besked l. vetskap om ngt; jfr FÖRNIMMA 3. Som iak hafwer förstaadt af edhers breeff och teslikes capitels atj ære wthwaldt af capiteleth tiil teras dækin. GR 1: 62 (1523). Borgemästaren H:r Pryssen swarade på Borgerskapettz wägner haffwa medh suckan förstått Kongl. M:tz opasslighett. RARP 7: 39 (1660). Eders herlig:t lärer och på den Orthen hafwa förstådt om Kon. Carls .. dödh. Widekindi KrijgH 411 (1671). Hans Ehrewyrdtt .. sägher sigh icke kunna förtijga huadh han förstådt haf(ve)r ifrån Försambl. om hans Persohn. HärnösDP 1661, s. 58. Kindblad (1871). — särsk.
a) (†) i uttr. få förstå (ngt), få reda på, få veta (ngt); få erfara. Svart G1 44 (1561). Om iagh så giorde, som i begära, / och hulpo till att förkränkia eder ähra, / Och ider fadher finge thz förstå, / Ach, nådige frökin, gudh nåde migh tå! Asteropherus 22 (1609).
b) [jfr t. einem etw. zu verstehen geben] (†) i uttr. giva ngn att l. till (att) förstå ngt l. om ngt, låta ngn veta ngt, underrätta ngn om ngt. GR 5: 159 (1528). Han hadhe giffuit tigh til förstå om någen owilia som wij hadhe til tigh. Därs. 6: 231 (1529). Jag har många gångor gifvit honom hemligen at förstå det. Widegren (1788). SvLitTidn. 1821, sp. 721.
c) (fullt br.) i uttr. låta (ngn) förstå (ngt), förr äv. att förstå (ngt), förr äv. låta (ngn) förstå om (ngt), meddela (ngn ngt), underrätta (ngn) om (ngt); upplysa (ngn) om (ngt), låta (ngn) veta (ngt); tillkännagiva; numera nästan alltid med bibet. av att meddelandet lämnas i mer l. mindre förtäckta ordalag: antyda (ngt) för (ngn); äv.: låta påskina (ngt för ngn). Atj lathe oss ther om med .. edre fulmectige förstaa edre mening. GR 2: 56 (1525). Blifwe wij förordsakedhe .. att lathe .. Kon:ge werde till Danmarck samme saak att försthå. Därs. 15: 512 (1543). Ther om thu oss ännu ytterligere medt alle vmbständer beskedeligenn skallt förstå lathe. Därs. 18: 735 (1547). Läriungana .. läto honom förstå huad the seedt och hördt hadhe. LPetri 1Post. C 2 a (1555). Beskow lät mig förstå, att hvad som förskaffat mig akademiens enhälliga val var (osv.). De Geer Minn. 1: 241 (1892). — särsk. utan personobj. (Ett brev) i huilkith hann läth förstå, att hann åstundade här till richeett. GR 1: 122 (1523). (Han har) hvarken begärt eller ens låtit förstå att han skulle önska något sådant. Tegnér (WB) 4: 422 (1824). Lagerlöf Drottn. 12 (1899). särsk. (†) övergående i bet.: ådagalägga, yppa, röja. (Den) wantroo, som monga hafwa och, ther lijk äro på färde, plägha förstå låta. Rudbeckius Kyrkiost. 23 (c. 1635). Brask Pufendorf Hist. 161 (1680).
d) (†) i uttr. låta sig förstå, meddela, säga; antyda. Latandis sig än nw icke anners förstå än .. (att daljunkaren) är här Steens och frw Cirstines son. GR 5: 70 (1528). Och wäntade iagh att dätt breffvet skulle och migh communiceras, sosom de och hade i Consistorio låtit endel sigh förstå i förstone. Rudbeck Bref 128 (1676).
3) komma underfund med; komma till insikt om, inse (ngt l. att ngt är l. vad som är); med sakobj., att-sats l. indir. frågesats l. med (numera bl. refl.) obj. o. inf.; äv. i uttr. förstå ngt av ngt, av ngt komma till insikt om ngt, draga den slutsatsen av ngt (att osv.). Aff huilke stycke maaj wel forstonda .. huadt söffwerins meningh ær. GR 2: 101 (1525). Nw haffuom wij förstådt ath tu haffuer dieffwulen. Joh. 8: 52 (NT 1526). (Hedningarna) hafwa .. förståt, Gudh wara til. Muræus Arndt 1: 50 (1647). Då han förstod sig vara nära sitt lifs slut. Fryxell Ber. 1: 10 (1823). Bohuslän har tidigt varit bebott; det kan man förstå av de många urgamla gravar .., som finnas här. Sandström NatArb. 1: 245 (1908). — särsk.
a) (ngt vard.) i uttr. förstå (ngt) på, förr äv. av ngn, av ngns yttrande l. beteende o. d. komma underfund med l. sluta sig till (ngt). Jag förstod på honom att han var missbelåten. Jag kunne förstå i går af Högl. Hr Prof: Lundius, att han recommenderat till Högwyrdige Fadren någon. VDAkt. 1704, nr 16.
b) (†) i p. pr. i uttr. vara förståndande, kunna förstås. Tesse ära gudz oordh sagd genom Mosen j huilkom clarliga förstondande är, huru (osv.). OPetri MenFall A 3 b (1526).
4) (med förståndet) genomtränga, fatta den värkliga innebörden l. det väsentliga l. det inre sammanhanget i (ngt), inse (hur ngt är möjligt l. varför ngt förhåller sig på ett visst sätt o. d.); äv.: inse det naturliga l. berättigade i (ngt); begripa (se d. o. 7 b); stundom omöjligt att klart skilja från 3. Man kan mycket väl förstå att (l. om) han är trött på alltsammans. Nu förstår jag. Av lätt förstådda skäl. Förstå det fina i kråksången (vard.). Förstå skämt, tåla skämt, icke bliva sårad. Förstodhe tu gudz gaffuo .., thå beeddes tu aff honom, Och han gåffue tigh leffuandes watn. Joh. 4: 10 (NT 1526). Det synes wara underligit at förstå, huru som .. underjordiska eldar så många hundrade åhr kunna brenna. Hiärne 2Anl. 233 (1706). Theologien höll han på / I tretti år med, vid sin pipa; / Men kunde aldrig rätt begripa / Hvad ingen menskja kan förstå. Kellgren 2: 168 (1790). Jag .. svor dig, / Förr'n jag förstod, hvad det var, kärlek i lif och i död. BEMalmström 6: 5 (1840). Det låter sig öfvermåttan lätt förstå, att Geijer, sålunda ständigt störd genom många olika böjelser, .. icke som historisk författare blef särdeles produktif. Sturzen-Becker 1: 34 (1861). Ett vaknande förstående på den liberala sidan af det berättigade i högerns nationella ståndpunkt. VL 1908, nr 274, s. 2. — särsk.
a) med personligt obj.: begripa (ngns) väsen l. skaplynne l. motivet till (ngns) handlingar o. d.; stundom närmande sig bet.: gilla (ngns) handlingssätt l. uppskatta (ngn). Jag förstår honom så väl; jag skulle göra likadant själv. Tvenne hjertan som förstå hvarann. Björn FörfFl. 7 (1791). Natur och historia äro källorna för att lära förstå ett folk. Geijer II. 1: 36 (1825). Döbeln och Kulneff voro beslägtade själar, som förstodo hvarandra. Svedelius i SAH 60: 123 (1883). Jag förstår ej de lärda herrar, som sätta konsten högre än naturen. PT 1911, nr 158 A, s. 3; jfr b.
b) i sats med nekande l. frågande innehåll, med avs. på ngn l. ngt som man finner besynnerlig(t) l. klandervärd(t): begripa, förstå sig på, (kunna) förklara. Jag förstår inte l. om jag kunde förstå hur han kan hinna med så mycket. Kan du förstå hur han kan bära sig åt på det viset? Dalin (1852). Jag förstår icke, att vi icke ha kört omkull hundra gånger. Berndtson (1880). Jag kan icke förstå, varför han dröjde så länge med svaret. Auerbach (1908).
c) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv., ofta närmande sig bet.: uppskattande, omfattande med sympati. Fogelbergs kännedom om antikens konstuppfattning .. var lika grundlig som den var fint förstående. Nordensvan SvK 125 (1892). En utsökt förstående och varmt erkännande artikel om den lilla boken. OoB 1897, s. 87. Brinkman visade sig också i detta afseende som en fint förstående, klok och taktfull vän. Wrangel BrinkmTegn. 335 (1906).
d) (ngt vard.) i uttr. förstår du (ni) l. du (osv.) förstår o. d., parentetiskt inskjutet i l. tillagt till en mening för att påkalla de(n) tilltalades uppmärksamhet l. för att framställa ngt ss. naturligt o. självklart, äv. för att hotfullt understryka det sagda: begriper du (ni); jfr BEGRIPA 7 b δ. Lyd genast, eljest vankas rapp; förstår du? Dalin (1852). Nu glömmer du icke det, förstår du. Björkman (1889). Låt oss låtsa, att vi bo i skogen, / vilda indianer, du förstår. Fröding Guit. 21 (1891). Och nu ligger jag på sommarnöje här fstårru (dvs. förstår du). Engström 1Bok 6 (1905).
e) (ngt vard.) i uttr. (det) förstås, äv. (det) förstår sig, det inses lätt, det är (själv)klart; tydligen, tydligtvis, naturligtvis; äv. [jfr t. das versteht sich von selbst] det förstås av sig själv(t) resp. det förstår sig (av sig) själv(t). Kommer du med? Ja, det förstås. Lagerström Gir. 24 (1731). Man behöfver intet säja, at sådant tilbud var allom kärt, ty det förstår sig sielft. Nordberg C12 2: 227 (1740). Det förstås af sig sjelf att du tar in och bor hos mig. Tegnér (WB) 3: 468 (1821). Du skall .. varda en bra karl, Vigg (sade julvätten). Det förstås, sade Vigg. Rydberg Vigg 9 (1875). Jag tänkte be dej följa med till tåget i går, men du var förstås inte hemma. Janson Gast. 143 (1902). — särsk. i inskränkande l. modifierande l. förtydligande tillägg, motsv. ett uttr. inledt med: det vill säga, nämligen o. d.; jfr 7 b, c, 8 a. RARP 2: 10 (1633). Frihet ifrar jag för, det är handelsfrihet jag menar, / frihet för mig, det förstås, ej för de andra också. Tegnér (WB) 1: 197 (1806). Köpenhamn är en bland de ordentligaste städer, till sitt yttre förstås. Snellman Tyskl. 5 (1842). PT 1905, nr 166, s. 3.
5) hava insikter i (ngt), kunna, veta, vara förfaren i (ngt), förstå sig på; äv. allmännare, närmande sig bet.: hava vett l. förstånd till (ngt); förr äv. abs.: hava förstånd, vara vis. Förstå sin sak. Så mycket l. så vidt jag förstår. Han gör så godt han förstår. Jfrå första daghenom tå tu (Daniel) aff hiertat begäradhe förstå, .. äro tijn ord hörd. Dan. 10: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: söka förstånd). All ten stund han .. förståår sitt förelagde ämbete, som honom rätteligen bör. GR 16: 506 (1544). Mitt omdöme öfver Täflingsskrifterna hade man visserligen ej behöft inhemta: den saken förstå ju du (dvs. Franzén) och Leopold och Wallin bättre än jag. Tegnér (WB) 5: 504 (1825). EkonS 1: 232 (1891). — särsk.
a) (†) med konkret obj.: förstå sig på att sköta (ngt). Jag vet, at han väl förstår sin värja. Mont-Louis FrSpr. 165 (1739).
b) i förb. med inf. med att (ngn gg äv. utan att): kunna (konsten att) göra ngt, veta hur man skall bära sig åt för att göra ngt; äv.: vara nog klok, ha vett att göra ngt. Han har förstått att ordna det väl för sig. Han förstod att dra sig tillbaka i rätta ögonblicket. GR 22: 179 (1551). Man finner gambla Jorde-Gummor, hwilka effter the ey förstå wenda et Foster, aldeles neka sådant wara nödigt. Hoorn Jordg. 1: 202 (1697). Hade Cagliostro förstått at låta sig födas tvåtusen år förr, .. så hade han nu kunnat vara Gud. Kellgren 3: 203 (1792). Jag tycker om ett fruntimmer, som förstår att kläda sig väl. Bremer Grann. 1: 114 (1837). Jag .. förstår mycket väl bedöma, när seglet slår back. Strindberg Hafsb. 3 (1890). (De) förstodo att tillvinna sig aktning. De Geer Minn. 1: 22 (1892).
c) i uttr. förstå bättre, hava bättre förstånd; numera nästan bl. i nekad sats: icke hava bättre förstånd l. vett. Han säger som det är; han förstår inte bättre (skämts.). Skeedde them stoor orätt om the skulle nödhgas til at halla thz j theres ållerdom sidhan the better förstodhe, som the hadhe j theres barndom vthloffuat. O-Petri Clost. F 3 a (1528).
d) (†) i p. pf. i adjektivisk anv., i uttr. vara förstådd i l. om ngt, vara förtrogen med l. hemma i ngt; hava reda på ngt. Then i scrifftene förstonden är. RA 1: 118 (1529). Thet som oss våre aff vår herre och konung befaledt, ther um våre vij nogsambligen förstodde. GR 21: 393 (1550).
e) (†) refl.: förstå sig på (ngt), begripa, inse; äv. i uttr. förstå sig i l. om ngt, förstå sig på ngt, vara hemma i ngt; äv. abs.: vara förståndig; jfr FÖRSTÅ SIG PÅ. Wore köpmen her i rigit forstå siig icke sielffue, hurw gott wort mynt är. GR 12: 143 (1539); jfr 4. Tå iagh icke förstoodh migh j sakenne, sadhe iagh (osv.). Apg. 25: 20 (Bib. 1541). Falske breff .. aff them, som sig inthet um saken förstått haffve. Teitt Klag. 181 (1555). Om du kunde digh rätt förståå, / du skulle icke ens tänckia der på. Asteropherus 29 (1609). FinKyrkohSP 2: 164 (c. 1722).
6) (med förståndet) uppfatta (ett gm tal l. skrift l. tecken l. på annat sätt gjort meddelande), så att man med orden l. tecknen osv. förbinder en viss betydelse l. mening, begripa (se d. o. 7 a γ), fatta. Han talade så oredigt att jag inte förstod vad han menade. Hunden förstod genast jägarens tecken. Jag hörde signalen, men förstod den inte. Förstår du det här? (jfr 4, 5). Förstå det, den som kan! Jag förstod inte ett ord av vad han sade. Han har svårt (för) att förstå. Förstå j icke thenna lijknilsen, huru vilien j thå första all lijknilse? Mark. 4: 13 (NT 1526). Förståår tu och hwadh tu lääs? Apg. 8: 30 (Därs.); jfr 4. Ålderdomen lose (dvs. läste vid visitationen) och forstoge wackert sin catechismi book. Murenius AV 514 (1662). En klok förstår halfqväden visa. Widegren (1788). GCederschiöld hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 30 (1901). — särsk.
a) med avs. på (i sht främmande) språk: kunna fatta meningen av vad som höres l. läses (stundom pregnant, motsatt förmågan att uttrycka sig på ifrågavarande språk). Han förstår franska, men talar det inte. Om så är ath j talen medh tungo mål, och icke talen thet mål som förstås kan, huru skall man weta huad talat är? 1Kor. 14: 9 (NT 1526). Synnerligen svårt hade jag .. att förstå den skånska dialekten. De Geer Minn. 1: 82 (1892).
b) med personligt obj.: begripa (ngns) tal, begripa vad (ngn) menar (med sina ord l. miner o. d.). Han är mycket svår att förstå. En stammer förstår dhen andra bäst. Grubb 188 (1665). Han hörde så illa, att det var svårt att vid en fråga göra sig förstådd. Berzelius Själfbiogr. 22 (c. 1845). Människor förstå varandra icke blott genom ord utan också genom uttrycksrörelser. Larsson Kunsk. 147 (1909).
7) (i sht i skriftspr.) (upp)fatta l. tyda (ngt) på visst sätt, taga l. uppfatta (ngt) i en viss betydelse, (för sig själv) inlägga en viss mening l. betydelse i (ngt); tolka. Vara (så) att förstå, förr äv. till att förstå, böra (upp)fattas (så). Hur skall man förstå detta? OPetri MenFall I 2 a (1526). Itt breff .. thet the anderlunda forstodho än som breffuit lydde. GR 7: 354 (1531). Dessa båda rader torde .. böra förstås, icke efter bokstafven, utan bildligen. Arfwidsson Oisian 1: 463 (1846). Detta dock icke så att förstå, att (osv.). Rudin OrdUngd. 3: 75 (1903). (†) Skrifften skall widh then meninghen ochså forstånden wardha, att (osv.). LPetri Œc. 36 (1559). — särsk.
a) med personligt obj.: uppfatta (ngns) yttrande o. d. på visst sätt; förr äv. i uttr. förstå ngn i en viss mening o. d. Wij wele ogärne, her medt vdi thenn meningh förstånden warda. GR 17: 602 (1545). Förstå mig rätt. Cavallin (1875).
b) i p. pr. med gerundivisk bet. (jfr under d): som bör (upp)fattas (på visst sätt), som är att (upp)fatta (så l. så); numera bl. (ngn gg i ålderdomligt spr.) i uttr. (icke) så (till) förstående(s), (icke) så att förstå, ävensom (i ngt ålderdomligt spr.) i uttr. väl (till) förstående(s), inledande ett inskränkande l. förtydligande tillägg: nämligen, det vill säga, nota bene; jfr c samt 4 e slutet o. 8 a. (De) schula wthgiöre thenne .. styckie .. Doch icke saa forstondendis ath (osv.). GR 3: 237 (1526). Apostelens Pauli ord til the Coloszer .. äre och eij så wrånglighen förståndande. Girs Edelh. A 7 a (1627). Och är så gåtan förståendes att (osv.). Rudbeck Atl. 1: 705 (1679). Intet echtenskap sker på jorden, thet icke Gud beslutit hafwer i himmelen: wel förståendes, när Gud får råda. Swedberg Cat. 302 (1709). Quennerstedt LifvVäg. 17 (1906).
c) [jfr t. verstehe, fr. à savoir] (†) i imperativ, inledande parentetiskt tillägg som innebär en närmare förklaring, motsv. uttryck inledt med: nämligen, det vill säga, nota bene; jfr b samt 4 e slutet o. 8 a, ävensom FÖRNIMMA 1 e. Thenne Gudhen, förstå Christum, han .. är dödeder och begrafwen. Carl IX Bew. D 3 a (1604). Schroderus Comenius 758 (1639). Jag tillverkade ett stycke Poëm (förstå, en samling af rim). Tegnér (WB) 1: 318 (1804).
d) (†) i uttr. förstå ngt om ngn l. ngt l. på ngn, uppfatta (ngt) ss. syftande på l. åsyftat med l. gällande för ngn l. ngt; äv. i p. pr. med gerundivisk bet.: som bör uppfattas ss. syftande på osv. ngn l. ngt. Thz samma är och förstondandes om all the bodh här effther fölia. OPetri MenFall B 6 a (1526). Endtligen resolverades att Cantzlerens votum skall förstås på Her Gabriel Bengtsson. RP 4: 128 (1634). Hwad som här till om Präster stadgat är, skal ock effter proportion ock så förståås om Biskopar. KOF II. 2: 221 (c. 1655). Ödmann AnvSkrift. 81 (1822).
e) (†) övergående i bet.: anse, tro. Terfore skall platt inghen forståå eller säÿa, att .. någhott werck, thett skine såå heligtt som thett någhen tidh kann, borttagher sÿndher. LPetri Œc. 36 (1559). I Sundet, der .. (den danske konungen) förstodh sigh så god rätt att haffua som E. K. M:t hade i Mälaren. AOxenstierna 2: 697 (1624).
8) mena, avse, åsyfta; inlägga en viss mening l. betydelse i (ngt). Förstå (ngn l. ngt) med (ngt), förr äv. genom (ngt). OPetri MenFall E 8 a (1526). Medh ogräset förstår Christus ondskonnes barn. PErici Musæus 1: 159 a (1582). Igenom Mestarena förstås här (i bibeln) Herrans män och propheter. Swedberg Ungd. 365 (1709). Med nysvensk grammatik förstås en vetenskaplig framställning af det nysvenska (riks)språkets nuvarande beskaffenhet och historiska utveckling. Noreen VS 1: 7 (1903). — särsk.
a) (†) i förtydligande l. modifierande l. inskränkande tillägg, i uttr. jag förstår o. d.: jag menar; jfr 4 e slutet, 7 b, c. Kroppens allmenna kook-gryta, iagh förstår Magan. Columbus BiblW O 3 b (1674). Oss alla som intet hafva den lyckan att nu för tiden få E. H. Excell. hijt til oss (nemligen de redelige förstår iagh). Rudbeck Bref 296 (1685).
b) (†) i uttr. förstå (ngt) om (ngn l. ngt), åsyfta (ngn l. ngt) med (ngt); mena (ngt) med (ngt). Thetta förstås om huad Medel thet hälst är; i synnerheet, om Wäder, och Watn. Stiernhielm Arch. Q 1 a (1644). Om han nu förstogh om förlikningen eller nogot annat, weet iagh icke. Rudbeck Bref 129 (1676). Dens. Atl. 2: 379 (1689).
d) (numera föga br.) i uttr. förstå ngt under ngt (jfr e), mena l. avse l. åsyfta ngt med ngt (med en benämning o. d.); förr äv.: innefatta l. inbegripa ngt under ngt (under en benämning o. d.). Rudbeckius Luther Cat. 204 (1667). Hwad förståås och författas vnder the orden: hans, thet är Gud Faders enda Son? Emporagrius Cat. H 5 a (1669). Beslöts, at under Hospitaler, som i Ingressen nämnas, Lazaretter äfwen måtte förstås ... AdP 1800, s. 1435. Under denna nya hörsamhet förstod man intet annat, än en sedig och from vandel. LBÄ 42—43: 94 (1800).
e) (†) underförstå; särsk. i uttr. förstå ngt under ngt (jfr d), underförstå ngt under ngt. Linc. (1640; under eclipsis). Currere stadium .. (ordet) Per kan här förstås. Cellarius LatGr. 82 (1703). (Ofta sättas pronomen ensamma) hvarunder thet förtegna Substantivum likväl förstås. Giese Sprachm. 1—3: 368 (1730). Moberg Gr. 251 (1815).
9) [jfr motsv. anv. i t.] (†) i uttr. förstå sig med ngn, vara i samförstånd l. komma väl överens med ngn; äv.: ingå förlikning med ngn. Gr. Stenbock .. har ett redeliget upsåt. Med gr. Piper förstår han sig wäl. Hermelin BrefBarck 13 (1702). Gud gifve honom (dvs. Horn) lycka, och at de (i kansliet) altid måtte förstå sig med hvarannan. Bark Bref 2: 138 (1706). Förstå sig hemliga med vederparten. Serenius (1741). (Toll) var i början en deklarerad fiende af Armfelt; men då han ej kunde undanrödja honom, förstodo de sig med hvarannan. Schröderheim Ant. 61 (1795).
10) [jfr motsv. anv. i t.] (†) i uttr. förstå sig till ngt l. (till) att göra ngt, äv. låta förstå sig till ngt, äv. förstå till ngt, samtycka till ngt, gå med l. in på ngt. (Jag) lät .. sedan .. det Ryska rådet .. förmana, at the till wänlig afhandling förstå wille. Gustaf II Adolf 136 (1616). Att troo, dedh K. M:t .. icke till ett sådantt förslagh kunne förstå. AOxenstierna 2: 655 (1624). Om man till itt sådant (förbund) skulle låta sig förstå. RP 8: 132 (1640). Jag fann, att .. kiöpmännerne icke .. ville förstå sig att uthgifva någre penningar på vexlar till statscontoiret. HH XXI. 1: 157 (1711). VDAkt. 1751, nr 352.
Särsk. förb.: FÖRSTÅ SIG PÅ01 0 4. (ngt vard.)
1) till 4: förstå; begripa (ngn l. ngt); kunna genomskåda. Jag förstår mig inte på honom mera, han har blivit så besynnerlig. Nogre fattighe enfollighemen som siig paa hans (dvs. Norbys) listegha anslagh icke kwnna forsthaa. GR 3: 361 (1526). (Han) hade .. nyss kommit upp ifrån en sjukdom, som Doctorerne icke förstodo sig på. Kexél 2: 12 (1781). Grefvinnan Märta är ej god att förstå sig på. Lagerlöf Berl. 1: 266 (1891).
2) till 5: vara förfaren i, kunna utföra l. sköta l. begagna (ngt); behärska (ett fack o. d.); veta hur man skall behandla (ngn l. ngt); känna värdet av (ngt), känna till; vara kännare på (ngt). Förstå sig på affärer. Han förstår sig på böcker, konst, musik, mat, vin, hästar. Förstå sig på klockan. GR 4: 174 (1527). Attu kunde sielff lära probera oc forstå tig på smeltning. Därs. 9: 126 (1534). (Han) förstod sig på krig, som en blind på färgor. Dalin Hist. III. 2: 129 (1762). Nilsson FestdVard. 38 (1925). särsk. i förb. med inf. med att: kunna (konsten att) göra ngt; äv.: ha vett att göra ngt; jfr FÖRSTÅ, v.3 5 b. Hon förstod sig på att laga mat. Han förstår sig inte på att vara hövlig. Dalin Hist. 1: 61 (1747). De förstår sig på att kluta ut sig. Lagerlöf Holg. 1: 130 (1906).
3) (†) till 6: förstå (betydelsen av ngt). Ther man fremmande ord bruka wil, .. förbijstrar man the eenfalligha, som sigh på sådana ord intet förstå kunna. LPetri KO 6 a (1571).
4) (†) till 10: gå med på (ngt). Sådan enskild fred, som Gref Stenbock föreslog, ville .. (Fleming) icke förstå sig på. Loenbom Stenbock 3: 168 (1760).
FÖRSTÅ UNDER01 40 l. 32, förr äv. INUNDER. (numera knappast br.) underförstå.
1) till 7: uppfatta (ngt) ss. menat l. åsyftat, ehuru icke uttryckt. Ofta måste (i K. XII:s skrivelser) en mening förstås under el(le)r emellan then föregående och påföliande. HSH 7: 205 (c. 1750). CJLAlmqvist i Skandia 3: 129 (1834).
2) till 8: mena l. åsyfta (ngt icke direkt uttryckt). Fast han än går eeden, kan han förstå der annat under. ConsAcAboP 2: 497 (1664). Enberg SvSpr. 280 (1836). Vid detta vårt påstående hafva vi alls icke förstått under, att (osv.). Schéele Själsl. 29 (1894).
Avledn.: FÖRSTÅBAR, adj. (knappast br.) särsk. till 4: som man kan förstå, begriplig. Med lätt förståbar ifver. SD 1893, nr 109, s. 2.
FÖRSTÅELIG, adj. (mindre br.) som man kan förstå, begriplig; jfr O-, SVÅR-FÖRSTÅELIG.
1) till 4: som (lätt) kan inses. Af lätt förståeliga skäl. Fyris 1894, nr 35, s. 4. Det är ju förståeligt, om en och annan skulle beklaga, att (osv.). Ymer 1908, s. 194.
2) till 6. Språken (äro) samlingar af för menniskor förståeliga ljud. Claëson 1: 165 (1858). Förmågan att muntligen på ett förståeligt sätt meddela sig med sin omgivning. Bergqvist Dövst. 22 (1907).
Avledn.: förståelighet, r. l. f. (mindre br.) särsk. till FÖRSTÅELIG 2. Språkljudens förståelighet. Claëson 1: 203 (1858).
FÖRSTÅELSE, r. l. f. [efter d. forstaaelse]
1) till 4 o. 6: begripande. En rätt förståelse af den nutida socialismen. NF 14: 1522 (1890). Han tycktes knappt höra hvad som taltes, ty där skönjdes ej förståelse i hans blick. Hallström i Vinterg. 1894, s. 33.
2) till 4: inseende av det berättigade (av ngt); omfattande (av ngn l. ngt) med erkännande o. sympati, uppskattning; förstående intresse (för ngt); jfr FÖRSTÅ, v.3 4 c. Finna förståelse. Rudin 2Evigh. 2: 304 (1884, 1889). Behofvet af vänskap och förståelse. Stavenow G3 174 (1901). Ungdomens brist på förståelse för andras synpunkter. Hallström El. 187 (1906).
3) (föga br.) samförstånd, uppgörelse, överenskommelse; jfr FÖRSTÅ, v.3 9. En förståelse (har) uppnåtts mellan Tyskland och Vatikanen. VL 1906, nr 154 A, s. 5. Därs. nr 276 A, s. 6.
Ssg: förståelse-full. särsk. till FÖRSTÅELSE 2: förstående, uppskattande. Den yppersta, på en gång kritiska och förståelsefulla behandlingen af romerska kyrkans åskådning. 2NF 11: 45 (1909).
FÖRSTÅENDE, n. särsk. (föga br.) till 4: förståelse (se d. o. 2). Denna blick, full af förstående, hvarmed Prometheus ser på sin fjädrade bödel. Lundegård Prom. 1: 39 (1893). För dagspolitiken .. saknade han allt förstående. 2NF 13: 1495 (1910). Anm. Beträffande här icke upptagna anv. av förstående se ovan under FÖRSTÅ, v.3
Ssg: förstående-full. (föga br.) förståelsefull. SvD(L) 1904, nr 71, s. 6. Vissa drag i Nietzsches tänkarlynne .. (har) funnit en förståendefull tolk i .. Vitalis Norström. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 268 (1916).
FÖRSTÅSIGPÅARE, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content