[efter resp. av mnt. vorstandelich, vorstentlich, t. verständlich, till FÖRSTÅND o. FÖRSTÅNDA, v.2; jfr d. forstandelig(en)]
(†)
1) begriplig; klar, tydlig; jfr FÖRSTÅELIG 2, FÖRSTÅNDA, v.2 6. (Paulus) sägher sigh heller wilia tala fäm oord j församblingenne som förståndelighen äro, än tiyotusend oord medh fremmånde tungor. FörsprNT 4 a(1526). The låso vthi Gudz Laghbook klarligha och förståndeligha, så at man förstoodh, tå läsit wardt. Neh. 8: 8(Bib. 1541). Denna del af philosophien .. vore .. endast förståndlig och användbar för de invigde. Palmblad Fornk. 1: 545(1844). Larsen(1865). — jfr LÄTT-, O-,SVÅR-FÖRSTÅNDLIG.
2) förståndig (se d. o. 2), klok; jfr FÖRSTÅND 1, 2. Försambla .. the förstånndeligiste ij Lanndith, .. att the måå öffueruäge hurw thett ärannde skall bästt företages. GR 1: 128(1523). (Gud vill) at Menniskian skal .. förståndelighen, och medh itt wist sätt och företaghande, thessa Medhel (dvs. läkemedlen) sökia. PPGothus Und. Hh 7 a(1590). SynodA 1: 424(1755). — jfr O-FÖRSTÅNDLIG.
