SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FLIN fli4n, n. ((†) m. Lindfors (1815; möjl. tryckfel)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(flijn 1561)
Etymologi
[sv. dial. flin, motsv. d. flin; till FLINA]
1) (†) motsv. FLINA 1: förvridning av munnen liksom till skratt. Sahlstedt (1773).
2) (vard.) motsv. FLINA 2: flinande skratt l. leende; bredt (o. respektlöst) grin; hångrin. Medh flijn och spott. Svart G1 116 (1561). Detta flin, detta skrattande — det var odrägligt. Palmblad Nov. 4: 32 (1851). Ett bredt flin lyste ögonblickligen upp pojkens anlete. Cavallin Kipling Emir. 104 (1898). jfr HÅN-, SKADE-, SMÅ-FLIN.
Spoiler title