FORTIFIKATORISK for1tifik1atω4risk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. fortifikatorisch; bildat till stammen i FORTIFIERA]
i sht mil. som hör till l. har avseende på befästning l. befästningskonst. Fortifikatoriska anläggningar, anordningar. Hjärne Decker 133 (1835). Sveaborgs fortifikatoriskt sedt mycket beaktansvärda sex fästen. SvH IX. 1: 8 (1908). — särsk. mil. i uttr. fortifikatorisk rustning, stundom äv. armering, sammanfattande benämning på vissa fortifikatoriska arbeten som erfordras, för att en fästning skall vara i full krigsberedskap. NF 5: 637 (1882). 2NF 9: 325 (1908).
