FORTIFIERA for1tifie4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. FORTIFICERA -fise4ra resp. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; FORTIFIKATÖR (knappast br., Rydberg Jönk. 22(1880), DN 1898,nr 10296 A, s. 2); jfr FORTIFIKATION.
Ordformer
(-fiera 1781 osv. -ficera 1650 (: fortificerade, p. pf. pl.)—1871)
Etymologi
[av t. fortifi(z)ieren; jfr fr. fortifier; av senlat. fortificare, till lat. fortis (se FORTE); jfr FORTIFIKATORISK]
(numera föga br.) i sht mil. befästa; äv. refl. RARP 4: 502(1650). (Ryssarna) skola hafva .. mycket fortifierat sig vid Nyslott, dit ansenlig mat blifvit släpad. Ekman Dagb. 99(1789). Höjderna kring Durban äro fortifierade. DN 1899, nr 10641 A, s. 2.— jfr (†): At teglet derigenom på något sätt kunde Aeoli (dvs. stormens) .. våldsamhet fortifieras och vinna en gång varacktigt bestånd. VDAkt. 1781, nr 421.
