SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1925  
FOSTERBARN fωs3ter~ba2rn, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. fosterbarn, eng. foster-child; till FOSTRA. v.]
1) (†) till FOSTRA, v. 2: barn som ammas av ngn annan än sin moder. Schroderus Comenius 229 (1639). Ammornes art är, at altid vilja tysta sina fosterbarn med bröstet. Schultz IVetA 1760, s. 16.
2) till FOSTRA, v. 3: barn som ngn upptagit (ss. eget) l. mot ersättning mottagit till fostran o. vård i föräldrars ställe; i icke fackmässigt språk ofta även om adoptivbarn. Ta(ga) ett fosterbarn. Upptaga ngn till l. såsom fosterbarn. Spegel (1712). Remmer Theat. 1: 206 (1808, 1814). Uti en .. motion är hemställdt, om icke .. förordnas borde: att de husfäder, som upptagit eller upptaga fosterbarn, må vara berättigade tilldela dem sin fasta och lösa egendom. BtRiksdP 1840—41, VII. 1: nr 34, s. 5. Verd. 1891, s. 241. — särsk.
a) jur. med olika omfattning av begreppet enligt olika lagstiftningar; jfr SFS 1902, nr 63, s. 1, o. SFS 1924, s. 607.
b) (numera föga br.) bildl.; stundom: ”skötebarn”. Lyckans fosterbarn. Brenner Dikt. 1: 185 (1710, 1713). Berömde fosterbarn af tappra fäders bygder. Leopold 1: 1 (1790, 1814). Sturzen-Becker 5: 104 (1849, 1862).
Ssgr (till 2; särsk. till 2 a): FOSTERBARNS-HEM. SthmFolkskBer. 1913, s. 139.
-INSPEKTÖR. av kommunalmyndighet tillförordnad person som utövar uppsikten över fosterbarnsvården inom en kommun. GHT 1898, nr 233 D, s. 1.
-NÄMND. (gm lag av år 1924 ersatt av barnavårdsnämnd). Stadsfullmägtige eller .. kommunalstämma (äga) att åt särskild styrelse, med namn af fosterbarnsnämnd, uppdraga .. befattning med fosterbarnsvården. SFS 1902, nr 63, s. 2.
-VÅRD. Medicinalstyrelsen meddelar nödiga råd och anvisningar i afseende å fosterbarnsvården. SFS 1902, nr 63, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content