FRYNTLIG fryn3tlig2, adj. -are ((†) superl. -ist RA 1: 434(1544: thet fruntligiste)). adv. -E (†, GR 8: 320(1533)), -EN (numera knappast br., GR 10: 40(1535), Östergren(1922; angivet ss. sällsynt)), -T.
Ordformer
(freun(d)t- c. 1640—1684. fruent-1702. frint- 1529—1572. frun(d)t- 1540—1545. frynd- 1702—1735. fryn- 1716. fryn(d)t- 1533 osv. frönt- c. 1620. -elig 1533—1881. -lig 1529 osv. -lighet, n. sg. c. 1620)
Etymologi
[jfr d. frynt(e)lig; av mnt. vruntlik, till vrunt, vän (se FRYNT)]
1) (†) vänskapsfull, vänskaplig, vänlig; hjärtlig, innerlig; äv.: älsklig? (jfr FRYNTLIGHET 1). Komma tiil sammans j en Rett frintlig wenskap wthan alla arga list. GR 6: 95(1529). Jagh .. kommer till Linnerydh finner J(ungfru) Lisken Freuntlig och mild. VDAkt. 1684, nr 217.Gyllenborg Andr. E 1 b(1723). — jfr O-FRYNTLIG.
2) glad o. vänlig (i sitt uppträdande); gladlynt, glättig; godmodig, gemytlig, jovialisk; nyter; äv. om min o. d.: som giver uttryck åt l. visar osv. fryntlighet. En gammal fryntlig gubbe. Verelius 83(1681). Dän som aldrig är lustig och fryndlig. Rudbeck Atl. 4: 59(1702). Den fryntlige värdshusvärden framsätter gerna för trötta gäster ett rödt vin, som han kallar lacrymæ Christi. Rydberg Sägn. 5(1874). (En läkare bör) först med fryntlig min sätta sig och noga efterfråga, huru det står till med (den sjuke). Odenius Celsus 153(1906). — jfr O-FRYNTLIG.
Avledn.: FRYNTLIGHET, r. l. f.
1) (†) till 1: älsklighet? Hennes skönne ansicte och frinteligheett, / thett är offuer alle måtte. Visb. 1: 13(1572).
SAOB
