publicerad: 1928
GAGNA gaŋ3na2, v. -ade ((†) pr. sg. -er Muræus Arndt 2: 282 (1648)). vbalsbst. -ANDE; -ARE (tillf., Kindblad (1871), Söderblom Gudstr. 275 (1914)), -ERSKA (i ssgn RIKS-GAGNERSKA).
1) vara till gagn l. nytta för (ngn l. ngt), vara nyttig för (ngn l. ngt), hjälpa (ngn l. ngt); i ä. tid stundom med objektet i dat.; förr äv. utan obj.: göra nytta, vara nyttig, hjälpa.
a) med personligt subj. Een .. gammal gubbe .. gaghnar (icke) stoort bland almogen. Gustaf II Adolf 22 (c. 1620). Jag tror som Bror, att .. (Wallquist) icke gagnat sig med Brefvet, icke en gång hos sitt Prästerskap. Kellgren (1789) i 2Saml. 8: 17. Vi skola med omsorg uppsöka alla tillfällen att gagna. Lehnberg Pred. 2: 103 (c. 1800). Min enda avsikt var att gagna mina landsmän. Östergren (1924). — särsk. (i sht i högre stil) i p. pr. ss. adj.: nyttig. Blifven .. gagnande medlemmar af samhället. Lehnberg Pred. 1: 201 (c. 1800). Paulson Minnestal 13 (1893, 1899).
b) med opersonligt l. sakligt subj.: vara till gagn l. nytta; äv.: båta; stundom med prep. till: tjäna till (ngt). Ebr. 13: 9 (NT 1526). Thet gagnar tigh intet, at tu gapar effter thet tigh intet befalt är. Syr. 3: 23 (Bib. 1541). (Man skall) achta, at han bruker them (dvs. läkemedlen) rätt .. eliest om han thet icke giör, skadha the mera än gangna. Chesnecopherus RegIter F 1 b (1613). Hwadh gagnar at Koon molckar wäl, när hon sielff slår Byttan omkull. Grubb 344 (1665). Gagnar det staten, så slå till! PABergström i RiksdP 1872, 2K. 2: 435. Jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder. Rom. 9: 3 (Bib. 1917). Lekamlig övning gagnar till litet. 1Tim 4: 8 (Därs.). (†) En drägt, .. som med de flera stycken, hvaraf den sammansättes, gagnade oss, att vara mer eller mindre varmt klädde, allt efter luftens omskiften. Gustaf III 1: 231 (1778). — särsk.
α) (†) tjäna l. användas (ss. ngt l. för ngt visst ändamål o. d.). Staden Rochelle .., hwilken them (dvs. hugenotterna) .. in emoot sextijo Åhr för een säker tilflyckt gagnat hafwer. Brask Pufendorf Hist. 223 (1680). Bordkäril, som gagnar och tienar till Bordet och Mathredningen. Verelius 40 (1681).
β) (numera i sht i högre stil) i p. pr. ss. adj.: som gör nytta, nyttig; numera nästan bl. om ngt abstr. Hasselroth Campe 11 (1794). Stora gagnande tankar. Rydberg RomD 6 (1876). Efter en lång och gagnande arbetsdag. Engström 2Bok 108 (1909). — (†) I Frankrike .. herrskade .. en häftig Typhus-epidemi, .. hvaremot Evacuantia jemte Antispasmodica voro gagnande. Ilmoni Sjukd. 3: 218 (1853).
γ) (numera föga br.) opers.: löna sig, tjäna ngt till. Veter at det aldeles icke gagnar at förebära någon vana. Lagerström Bunyan 3: 147 (1744). Hellander Teat. 169 (1898).
c) i pass.: hjälpas, bliva hulpen; numera bl. ngn gg i p. pf. i uttr. gagnad av ngt, betjänt av ngt (se BETJÄNA I 1 d). De Academiska (tjänstsökandena), hvilka .. framför andra borde gagnas och underlättas i deras sträfvanden. Boström 3: 462 (1854). Menskligheten är intet gagnad af landvinningar .., om dessa skola vidga området för andlig och lekamlig träldom. Rydberg Faust 280 (1878).
2) (†) inbringa l. förskaffa (ngn ngt); med refl. pron. ss. indirekt obj.: förskaffa sig, vinna (jfr 3). Asteropherus 19 (1609). Denna alliancen haffver gangnatt oss 10 tunnor gull. RP 7: 556 (1639). Han bewijste sig således å dhenna Werldennes stora Theater, at han i Lijfwet har gagnat sig alle gode Åskodares behagh. Columbus BiblW Q 3 b (1670). Eneman Resa 1: 215 (1712).
3) (†) vinna l. förtjäna (ngt); äv. utan obj.: draga vinst, skörda fördel, draga nytta (av ngt); äv. bildl. Jag tror mig på den handeln kunna gagna. KKD 6: 69 (1708). 2 öre s. m. .. (har) han på hvar daler s. m. gagnat sedan inväxlingen. Rääf Ydre 3: 301 (i handl. fr. 1723). En hög Herre med dess Fru ock barn, .. hvilka besöka Cœlicola för at gagna af hans vettiga och ädelmodiga sällskap. Bergeström IndBref 160 (1770). Häldre låter bonden en del af dess jord ligga i träde för at derå gagna et uselt sommarbete för kreaturen, än at han bereder densamma till rågutsäde. HTSkån. 3: 299 (1805).
a) (†) refl., i uttr. gagna sig av ngt l. ngn.
α) draga fördel l. nytta av ngt, begagna sig av ngt, tillgodogöra sig ngt. Österling Ter. 1: 269 (1699). (Fienden) kunde på 24 timar anlända, göra sig mästare af det land, som låg honom närmast och gagna sig af års-grödan. Loenbom Stenbock 2: 139 (1758). (Falkengren) frälste krigshären och tvang fienden att ej gagna sig af den fördel dess första seger honom förvärfvat. Gustaf III 1: 187 (1791).
β) använda, bruka, göra bruk av ngt. Dahlman Humleg. 74 (1748). Berg-sprengare här i Stockholm veta at gagna sig af et sådant Instrument. VetAH 1769, s. 304. Dalin (1852; angivet ss. föråldrat).
γ) med avs. på person: använda. Pastor Ling .. kan vid det Pastorat gagna sig af en mindre öfvad man. VDAkt. 1779, nr 432.
b) tr.
α) (numera knappast br.) = a α. Brask Pufendorf Hist. 51 (1680). Lyckliga ungdom! .. Gagna de fördelar som Frikostige och Tänkande Män dig gifvit och bereda. Sundelius NorrköpMinne 569 (1798). Bönderna i Sandhem gagnade tillfälle att samla sig i Konungens väg och beklaga sig, att (osv.). Afzelius Sag. X. 2: 123 (1866).
β) (numera bl. vard., starkt bygdemålsfärgat) = a β. ProjAfhHiellmareSlussv. 1769, s. C 1 b. Nödvändigheten att gagna en del af jorden till foderväxter. Tisell Foderv. 32 (1808). På många ställen har man en hökasse, och sätter man det varma vattnet i denna tills det skall gagnas, så sparas gasen. Framtiden 1907, nr 156, s. 15. Var flitig och gagna tiden väl! Jahn DjurJägL 126 (1909). Väring Vint. 265 (1927). (†) Det Språk, som vid och i Runeskrift är gagnadt. Ljungström Run. 7 (1866). — särsk. med avs. på födoämne l. njutningsmedel l. klädesplagg o. d.; med bibetydelse av vana; jfr ANVÄNDA 3 b slutet, BEGAGNA 3 a β β', BRUKA 2 c, NYTTJA. ”Ursäkta, herrn gagnar väl inte snus?” Nornan 1890, s. 104. Hatt hade han köpt sig, medan far hans ännu vid 60 åren gagnade mössa. Eklundh Folk 13 (1918). Alla ”gagnade starkt”. Carlsson Dagsv. 49 (1927).
Särsk. förb.: GAGNA IGEN. (†) till 2: förskaffa (ngn) ersättning för (ngt). Hade .. (bojorten) thå vtlopit, kunnit skee atthet hade gagnet tig tiit omack och bekostning igen. GR 9: 336 (1534).
Avledn.: GAGNBAR, adj. (numera knappast br.) till 4: användbar, brukbar. ReglVirkeslefv. 1825, § 7. EHTegnér i UVTF 12: 89 (1875). —
GAGNELIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content