SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GAGN gaŋ4n, n. ((†) m. Carl IX Rimchr. 63 (c. 1600), Helenius (1838)); best. -et; pl. (†) = (KyrkohÅ 1919, s. 56 (1643)) ((†) gen. pl. gagna Ps. 1695, 216: 3 (: til gagna), VDAkt. 1726, nr 566 (: til gagna)).
Ordformer
(gagan 1592. gagen 15931601. gagn(n) (g(h)angn) 1521 osv. gagne, nom. c. 1600. gagne, oblik kasus c. 16001665. gan- 1731 (: ganslös). gan(n)g(h) 1525 (: tiil gangx), 16391698 (: till gangz). gangen 1707. gåffn 1564. gångh (gong) 1565 (: till gongs)1590)
Etymologi
[fsv. gaghn, gagn, nytta, motsv. d. gavn, gagn, isl. gagn, fördel, gagn, äv.: förnödenheter; jfr isl. gagn- (i ssgr), emot; jfr GEN, GENAST, GENOM. Ordets urspr. bet. är ’sammanträffande', varur utvecklats bet. ’anpassning', ’motsvarighet', ’ngt som svarar emot l. passar till ngt'. Anm. Formen gagne torde vara sekundärt utvecklad ur gen. pl. gagna]
1) nytta; äv.: båtnad, fördel; (ngns) bästa; förr stundom: vinst; i ä. tid ofta i förb. med liktydigt ord. Hava (mycket l. föga l. intet) gagn av ngt. Göra gagn, vara nyttig, göra nytta, gagna. Vara l. lända l. ske o. d., förr äv. göra ngt l. komma (ngn l. ngt) till (mycket l. stort l. föga l. intet o. d.) gagn, förr äv. till gagns (jfr d, e, f) l. till gagna. Göra ngt l. vara osv. till gagn, förr äv. till gagns l. till gagna för ngn l. ngt; äv. till ngns gagn. Swerigis riche mera tiil skada en gangn. GR 1: 118 (1523). Huar som j saadane warer edher tiil gangx och profickth kwnna forythra. Därs. 2: 203 (1525). Hwadh gagn hadhen j .. ther aff? Rom. 6: 21 (NT 1526). Mans Olsson skall beholle .. enghahagan .. i tolff samfelthe aar sigh til gagn och godhe. JönkTb. 117 (1528). Lagen är .. giffuin .. then menige Man til nytto och gagn. DomRegl. mom. 4 (c. 1530). Hvad eliest af sidsta Årens Förhögning, effter Marckegången kommer Kyrckian till gagna. VDAkt. 1726, nr 566. I afseende endast och förnemligast på Församlingens allmänna gagn och goda i andelig måtto. Därs. 1735, nr 248. Saker utan gagn. CAEhrensvärd 20 (1782). Af honom är allt försvunnit utom det gagn han gjort. Adlerbeth ÅmVetA 1800, s. 24. Du är född i en tid, då det kan vara af gagn att härda själen med åsynen af sinnesstyrka. Rydberg RomD 85 (1877). Laguner, som .. äro till gagns genom att gifva salt och delvis äfven fisk i mängd. Torpson Eur. 1: 100 (1895). Denne (dvs. andarnas Fader) agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet. Ebr. 12: 10 (Bib. 1917). — jfr NATIONAL-, O-, SJÄLV-GAGN. — särsk.
a) (†) i uttr. hava gagn (med sig), medföra gagn, vara nyttig, göra nytta. Thetta är then nytta oc gagn som andeliga songer oc wijsor mz sich haffua. Ps. 1536, s. 4. Sedan .. det blifvit bekant hvad gagn brunnen (i Ramlösa) haft på .. (härens) sjuka, så började folket i orten att gå dit och dricka. Cronholm Bref 4 (1865).
b) med subjektiv gen., mera verbalt: tjänst, nytta (som ngt l. ngn gör); numera bl. (föga br.) med gen. betecknande sak. Schroderus Comenius 705 (1639). De djur jag (dvs. floden) närer, de kölar jag bär, .. alt vittnar min styrka, mit djup, mit gagn. Kellgren 3: 208 (1792). Jag känner hundratals örters gagn för friska och sjuka. Rydberg Vap. 336 (1891).
c) (föga br.) i uttr. göra sig ngt till gagn, draga nytta av ngt. Utan politiskt hat kan man inte göra sig tryckfriheten till gagn. De Geer Lillie 13 (1880). Risberg Aisch. 3 (1890).
d) (†) i uttr. (göra ngt) till gagns (jfr e, f), så att det blir till nytta. Så lenge denna starka heetan på ståår, ingen kan slachta något Creatur til gagns. VDAkt. 1677, nr 250. — särsk. närmande sig bet.: med bestående kraft, laggillt, riktigt, ”rätt”. At ingen rätt och till gagns kan, får eller bör, antingen döma eller vittna i egen sak. VDAkt. 1800, nr 494.
e) [jfr liknande anv. i d. Anv. är utvecklad ur d] (numera bl. i vissa trakter, vard.) i förbleknad anv., i uttr. till gagns, förr äv. till gagn, grundligt, ”ordentligt”; alldeles tillräckligt, fullt ut; ”så att det förslår”. Try ting måste bultas til gagn .. (näml.) Ladulagan när man trysker: Stockfisken förr än han kokas: Ond Kohna för otijdigt munbrwk. Grubb 818 (1665). Gud (har) dem (dvs. danskarna) under mit anförande twänne gånger tucktat til gagns. MStenbock (1716) hos Loenbom Anecd. 2: 300. Hon (kunde) hvarken .. väfva eller spinna till gagn. Wigström Folkd. 1: 275 (1880); jfr d. Hade han kommit med diligensen? — Nå då var han väl hungrig till gagns? Smith LBurm. 351 (1927).
f) (†) i uttr. komma l. bringa ngt till gagns, åstadkomma att ngt blir till nytta. Ther wppå iagh och Eder Nådz stadfestelses bref i thett wnderdånligeste begerar, så att ingen migh .. ifrå sama gådz iaga och driffwa må, når iagh thett till gongs och sitt retta brwck kommitt haffwer. BtFinlH 4: 293 (1565); jfr h. Johansson Noraskog 3: 40 (cit. fr. 1637). Rudbeck Atl. 3: 117 (1698).
g) i uttr. göra gagn för namnet, förr äv. bära namnet för gagnet, göra skäl för namnet; jfr 2 o. 3. Mitt ämne fordrar fastmer att visa de egenskaper, som en Skald bör äga, om han skall göra gagn för namnet. Bergklint Vitt. 136 (1761). Han gör gagn för namnet, bär namnet för gagnet. Weste (1807). Kindblad (1871).
h) (numera knappast br.) avkastning, inkomst. Peringskiöld Hkr. 1: 387 (1697). Så ringa ”gagn”, d. v. s. afkastning af korna, som i år erhållits, har ej noterats på mycket länge. TLandtm. 1886, s. 223.
i) i numera obr. anv. (jfr a, b, d, e, f, g). Jak skall .. elska them alla vid alles theres gagn (dvs. jag vill vårda mig om dem alla med hänsyn till det som är till gagn för dem alla). GR 1: 4 (1521). Såå ähr thett alle redhe förste gangnet thett hanns nådhe war kåredtt till Konungh. Därs. 122 (1523). Snarligen tu till osz kommer, / Jag tror det är litet wår gagne. Carl IX Rimchr. 22 (c. 1600). Effter Chronan deraff tager ingen skada, uthan mehra gangn. RP 7: 532 (1639). Historien, Poësien, de äro ju kamrater, / Som bägge til et gagn och syfte tjena vil. Nordenflycht Skaldek. 5 (1744).
2) (†) närmande sig l. övergående i bet.: (nyttigt) arbete, (nyttig) sysselsättning. Forszumede theris arbethe Ååker och Eng och annet theris gagnn hema. GR 10: 138 (1535). För skön är din hand till så mödosamt gagn, / Din kropp till så tarfliga kläder. Lenngren (SVS) 2: 413 (1809).
3) [specialfall av 1; jfr 1 g ävensom 2; jfr äv. motsv. anv. i d.] om faktiskt l. värkligt (dvs. icke bl. formellt l. skenbart) utövande av en värksamhet o. d. l. innehavande av en egenskap o. d.; i sht i uttr. till gagnet, i värkligheten, i själva värket; oftast i uttrycklig motsats till NAMN. En Carl til Namn och Gagn. Brobergen 186 (1700, 1708). Redliga .. patrioter, icke till namnet som de andre utan till gagnet. HSH 9: 145 (c. 1750). Västgoterna .. till namnet under romersk överhöghet, till gagnet tämligen självständiga. Nordenstreng EurMänRas. 164 (1917). Bergman JoH 92 (1926). — särsk. i numera obr. anv. At hans Christendom mera stodh i nampnet, än i gagnet. LPetri Kr. 55 (1559). Många (finnas), som haffua blotta och bara nampnet, vthan retta gagnet. Bullernæsius Lögn. 350 (1619). En Krona nog är tung, / När den, som namnet bär, är ock i gagnet Kung. Dalin Vitt. II. 5: 26 (1742, 1755).
4) (föga br.) med anslutning till GAGNA 4, i uttr. göra gagn av ngt, göra bruk av ngt, använda ngt. För trött att göra af vapen gagn. Heidenstam Vallf. 10 (1888).
Ssgr (till 1): A: GAGN-DJUR. (gagn- 1862 osv. gagns- 18711915) (föga br.) landt. om husdjur som hålles ss. dragare l. för sina produkters skull; jfr BRUKS-DJUR. Sjöstedt Husdj. 2: 68 (1862). TIdr. 1896, julnr s. 4.
-LÖS. (gagn- 1619 osv. gagns- 17231777)
1) om sak: som icke gagnar l. kan gagna, utan nytta, onyttig; numera nästan bl. om handling l. värksamhet l. yttrande o. d.: lönlös. Det vore gagnlöst att försöka. Ett gagnlöst företag. Bullernæsius Lögn. 352 (1619). Sålunda förgår en stund på det mest gagnlösa sätt. SvT 1852, nr 176, s. 2. Dåraktiga tvistefrågor .. må du undfly ..; ty sådant är gagnlöst och fåfängligt. Tit. 3: 9 (Bib. 1917). särsk. (†) om konkret sak. VDAkt. 1723, nr 409. Nu är du det trädet, som, gagnlöst och torrt, / Den Högste beslutit nedhugga. Wallin Vitt. 1: 136 (1838). De gagnlösa hörnen af de med så stor förkärlek använda qvadratiska postamenten och fundamenten. TT 1875, s. 82. Därs. 1877, s. 26.
2) (†) om person: som icke gör ngn nytta l. icke utför ngt nyttigt arbete. SvMerc. 1763, s. 236. De fattige Stads-barnen .. springa nu, i sitt sielfsvåld, gagnslöse på gatorne. VDAkt. 1777, nr 373. Annars blir han (dvs. den lärde) öfversedd, blir han gagnlös med sin döda kunskap. Tegnér (WB) 5: 306 (1825).
Avledn.: gagnlöshet, r. l. f. särsk.
1) till -LÖS 1. Gagnlösheten af 1809 års statshvälfning. Forssell i 3SAH 3: 452 (1888).
2) (†) till -LÖS 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att icke göra ngn nytta. Låta .. (barnen) i sielfs våld och gagns löshet upväxa. VDAkt. 1724, nr 166. Thomander Pred. 2: 301 (1849).
-RIK. (gagn- 1837 osv. gagne- 18281926) (i sht i högre stil) gagnande, nyttig; nästan bl. om handling l. värksamhet o. d. Hans anordningar vittna huru han äfven efter döden ville fortsätta det menskoälskande och gagnerika lifvet. Wallin Rel. 3: 261 (1828). Gagnrika egenskaper. Wingård i SAH 19: 129 (1837). Bergman JoH 12 (1926). (enst.) om konkret sak. Det föddes väl icke ett asa- eller vanabarn, som icke fick någon dyrbar klenod eller gagnerikt konstvärk. Rydberg Gudas. 17 (1887).
Avledn.: gagnrikhet, r. l. f. (i sht i högre stil) SAOL (1923).
-TIMMER, -VIRKE, se C.
-VÄXT. (gagn- 1900 (: gagnväxtfrö) osv. gagns- 1884) [jfr d. gavnvækst] (i fackspr.) odlad l. vild växt som är nyttig ss. närings- l. njutningsmedel för människor l. djur l. för beredande av läkemedel l. ss. råvara för industrien l. ss. prydnad o. d. TLandtm. 1884, s. 287. PT 1907, nr 161 A, s. 3. Ursprungligen var antalet kända och använda gagnväxter jämförelsevis ringa. Jönsson Gagnv. 9 (1910).
B (†, utom i ssgn GAGNE-RIK): GAGNE-LIV. gagnande l. nyttigt liv. Bergklint Vitt. 100 (1773).
-RIK, se A.
C (†, utom i ssgrna GAGNS-DJUR, -TIMMER, -VIRKE): GAGNS-BARN. barn som kan göra nytta? Nögachteligen sitt hwsshåld mz henne och hennes twenne gangnsbarn vppehålla. VDAkt. 1677, nr 161.
-DJUR, se A.
-HÄST. landt. brukshäst; jfr -DJUR. TLandtm. 1883, s. 511.
-LÖS, se A.
-TIMMER. (gagn- 1880. gagns- 1766) [jfr d. gavntømmer] skogsv. = -VIRKE 1. Lidbeck PVetA 1766, s. 31. Landsm. 1: 559 (1880).
-VIRKE. (gagn- 1873 osv. gagns- 1839 osv.)
1) skogsv. om virke som är lämpligt ss. byggnadstimmer l. slöjdvirke o. d. l. överhuvud för annat bruk än ss. bränsle l. kolved; ofta i inskränktare bet., om virke som är lämpligt ss. slöjdvirke l. för annat speciellt ändamål till vilket bättre vara erfordras. En nation utan bättre klasserna är lik en kal trädstubbe på fältet: .. den .. förlorar .. sitt politiska lif — lik trädet, då det afhugges för bränsle eller gagnsvirke. Gosselman Sjöm. 2: 178 (1839). Masurbjörken är vanligen den art, som uppnår de grövsta dimensionerna och sålunda är mest användbar till gagnvirke. Geete o. Grinndal 50 (1923).
2) (enst.) i allmännare anv., med inbegrepp av brännved. Löfträden i beteshagarna behandlas förmånligast såsom medelskog och lemna, såsom sådan, nyttigt gagnvirke till både slöjd och ved. NF 2: 410 (1877).
-VÄXT, se A.
Spoiler title
Spoiler content