GENOMTÄNKA je3nom~täŋ2ka, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr d. gennemtænke, t. durchdenken; till GENOM 2 b slutet, d α]
1) tänka sig in i (ngts) alla detaljer l. konsekvenser; grundligt l. väl övertänka (ngt). Lutteman Schulze 6(1799). (Grekerna o. romarna) trodde i deras enfald, att man måste väl hafva genomtänkt hvad man ernade skrifva. Polyfem IV. 36: 2(1811). Vi förstå (behovet av rytmisk växling mellan arbete och vila) .., om vi på allvar vilja genomtänka ett så orimligt förslag som den periodiskt återkommande vilodagens avskaffande. Nilsson FestdVard. 170(1925). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: som man (grundligt l. väl) tänkt sig in i l. övertänkt. Atterbom PhilH 209(1835). I Sprengtportens plan är allt genomtänkt; hvarje detalj har sin man, för hvilken noggranna instruktioner på förhand uppsättas. Malmström Hist. 6: 391(1877). Fru Hwassers spel är alltid genomtänkt och fullt konstnärligt. PT 1881, nr 78 A, s. 3. (Johan Gabriel Oxenstierna)fick aldrig någon genomtänkt världsåskådning som morbrodern (Gyllenborg). Lamm Oxenst. 111(1911). Allt (på Bjärka-Säby) är vackert, genomtänkt och välordnat. Böök ResSv. 103(1924).
2) (numera mindre br.) i tanken genomgå (ngt). Bremer FamH 2: 78(1831). Hon genomtänkte alla de kval, hon lidit i det ledsamma slottet ända sedan sina barndomsdagar. Cederschiöld Riehl 2: 36(1878).
Avledn.: GENOMTÄNKLIG, adj. (†) till 1: som man kan tänka sig in i. Leopold 3: 247(1802, 1816). —
GENOMTÄNKTHET, r. l. f. [till genomtänkt, p. pf.] till 1 slutet: förhållande(t) att vara genomtänkt. Hult UndSv1849 52(1876). En för Rosen typisk genomtänkthet i konstverkets byggnad och stil. Wettergren GvRosen 24(1919).
