GILJOSCHERA gil1joʃe4ra l. -å- l. -ω-, i Sveal. äv. -e3ra2 (gilljåschèra Dalin; gijåsjera WoJ(1891)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(i allm. skrivet guillochera)
Etymologi
[jfr t. guillochieren; av fr. guillocher, av ovisst urspr.]
tekn. medelst maskin gravera ett mönster av räta l. böjda linjer i olika kombinationer på (ett föremål, i sht av metall); äv. med obj. betecknande det mönster o. d. som ingraveras. Guillocherade teckningar som äro ytterst svåra att eftergöra. ÅrsbVetA 1824, s. 580.(Kemitypien) kan i synnerhet .. användas för tryckning af stora bildytor .., äfvensom till guillocherade och andra graverade arbeten. 2UB 10: 320(1907). — särsk. ss. vbalsbst. -ing; äv. konkretare, om gm giljoschering åstadkommet mönster o. d. Pasch ÅrsbVetA 1829, s. 28.Dalin(1852). Guillochering nyttjas för utsirande af boetter å fickur, snusdosor etc. samt för framställande af gravyr för hvarjehanda sten-, koppar- och boktryck. NF(1882).
Ssg: A: GILJOSCHER-MASKIN, se B.
B: GILJOSCHERINGS-MASKIN. (giljoscher- 1852—1904. giljoscherings- 1891 osv.) [jfr t. guillochiermaschine] tekn. maskin medelst vilken giljoschering värkställes. Dalin(1852). 2UB 10: 300(1907).
