SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNETA gne3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr GNETER.
Etymologi
[sv. dial. gneta, vara ytterst nogräknad i smått; besläktat med GNET. — Jfr GNETIG, adj.2]
1) (†) vara gnidig l. småaktig l. snål. Lind (1749; under lausen).
2) [jfr GNETIG, adj.2 3] (föga br.) skriva smått o. hopträngt; äv. med obj. betecknande bokstav o. d. SvTyHlex. (1851). Kan jag gneta så'na der bokstafvar? Strindberg SvÖ 2: 339 (1883).
Spoiler title