SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GNED, sbst.2, äv. GNID, n.; best. -et.
Ordformer
(gne 16781740. gned 16601872. gnid 17461787)
Etymologi
[vbalsbst. till GNIDA. Formen gned är den ur ett fsv. gnĭð ljudlagsenligt utvecklade formen; gnid beror på anslutning till pres.-stammen. — Jfr GNED, sbst.3]
(†)
1) gnidande l. filande på fiol (l. annat stråkinstrument); äv. konkret om det härvid uppkomna ljudet; jfr GNIDA I 1 b. Hvad du lär tycka om fiolens gnäll och gnid! Bellman 6: 211 (1787). Möller (1790, 1807). Dalin (1852). — jfr FIOLE-, HARPO-GNED.
2) i överförd anv.: vana, (invant) sätt, ”trall”, slentrian, samma o. samma; i sht i förb. med gammal ss. attribut, särsk. i uttr. (det) gamla gnedet, det gamla vanliga sättet, den gamla, vanliga ”trallen” o. d.; jfr GNED, sbst.1, o. GNIDA I 1 c. Loenbom SvArch. 3: 80 (1660). Han går aldrig från gamla gnedet och vanan. Dalin Arg. 2: 305 (1734, 1754). Det är alltid samma gned. Dalin (1852). Ahlman (1872).
Spoiler title
Spoiler content