GNODING gnω3diŋ2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. gnoding; till en stam gnōð-, i avljudsförhållande till stammen gnað-, som föreligger i d. gnadre, gnaga, knapra, knorra, grina, nor. gnadra, knorra, isl. gnadd, n., knorrande, knot; jfr GNADD, ävensom parallellformen KNODING]
(bygdemålsfärgat o. zool.) fisk av släktet Trigla Art., vars arter giva från sig ett knorrande l. grymtande ljud; i sht om arten Trigla gurnardus Lin., knorrhane, knot. Storfenad gnoding (zool.), Trigla hirundo Bl. Gnoding kallades här (dvs. vid Mölle) Trigla .., som eljest heter Knorrhann. Linné Sk. 326 (1751). LfF 1905, s. 238. — jfr STOR-GNODING.
SAOB
