(numera nästan bl. i Finl.) gripa, treva, famla, snoka (efter ngt); förr äv.: gripa tag i (ngn l. ngt). Serenius(1734; under grabble). Weste(1807). Hur han grabblade i mossan, hittade han kungens handske. Topelius Vint. I. 1: 75(1863, 1880). Nå, efter du nödvändigt det vill, sade Lehtimaa och grabblade i sin barm, så kan jag ju säga dig att jag fått mitt prästbetyg nu. Tavaststjerna HårdaT 163(1891). jfr Bergroth FinlSv. 339(1917).
