SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄSSLIG, adj.; adv. -EN (IErici Colerus 2: 160 (c. 1645), Austrenius Reethz 28 (1681)).
Ordformer
(hes- 1702. hesz- 16211681. hetz- 15411755. häs- 15591906. häss- 1609c. 1755. hätz-, hädz- 1566. -li 1684. -ligi(d)t, n. 1559c. 1700)
Etymologi
[av t. hässlich (mht. hesselich), till t. hass (se HAT, sbst.1)]
(†) förhatlig, avskyvärd, gruvlig, vidrig, otäck. Thet stora hetzligha affgudherijt. Hos. 9: 7 (Bib. 1541; Luther: vmb der grossen feindseligen Abgötterey willen). Alle christne människior skole förundra sigh öfver ett så häsligit värck. RP 7: 26 (1637). Schultze Ordb. 1695 (c. 1755). Strindberg NSvÖ 1: 43 (1906; arkaiserande). — särsk. om utseende: anskrämlig, ful. Haa j än seedt i någhot sin, / Itt heszligare Diwr än (markattan). Fosz 523 (1621). Möller (1745, 1755).
Avledn.: HÄSSLIGHET, f. (†) Thet är ej mykken Lust at läsa många Rader / Om Ormens Häslighet som skrämer Folk och skadar. Spegel GW 241 (1685).
Spoiler title
Spoiler content