SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HAFSIG haf3sig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. HAFSOT, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(hafs- 1712 osv. haps- 1845. -ig 1741 osv. -ug c. 1778. -ot 1712)
Etymologi
[avledn. av HAFS, sbst.1, l. HAFSA, v.]
1) (†) motsv. HAFSA, v. 1, i uttr. hafsig efter ngt, begärlig efter ngt, fiken efter ngt. Aho Soldan 69 (cit. fr. 1845).
2) (vard.) motsv. HAFSA, v. 2: för mycket brådskande o. vårdslös i arbete o. d., slarvig, oordentlig; om sak: som vittnar om l. röjer dylik egenskap. Spegel (1712). En vanlig, hafsig öfversättning. SvLitTidn. 1814, sp. 498. Han gick med avmätt värdighet och varje steg tycktes liksom lägga an på att uppfostra den hafsige, respektlöse och övermodige. Siwertz Sel. 1: 28 (1920).
Avledn.: HAFSIGHET, r. l. f. (vard.) till 2. HFinSkolvH 3: 389 (1783). Solnedg. 2: 297 (1845).
Spoiler title