SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HEBREISK hebre4isk l. hebräj4sk (-e´isk Weste; hebrä´jssk Dalin; hebrä4isk LoW), äv. (numera föga br.) EBREISK ebre4isk l. ebräj4sk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(ebr- 15411878. hebr- 1526 osv. -aisch 1670. -aisk 15551851. -eesk 1541. -eisch 1526. -eisk 1526 osv. -äisk (-æisk) 16861871)
Etymologi
[fsv. hebrezker o. ebrezker; jfr d. hebraisk (äv. hebræisk), isl. (h)ebreskr, t. (h)ebräisch, efter lat. hebræus (kyrkolat. ebreus) (se HEBRÉ)]
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. det israelitiska l. judiska folket; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker det hebreiska språket. Hebreisk skrift, den hebreiska texten. På Hebreisch måål. Apg. 21: 40 (NT 1526). Den hebraiska vitterheten. Palmblad Palæst. 187 (1823). Zetterstéen SemSpr. 89 (1914). — särsk.
a) (†) i substantivisk anv., om person: hebré. En Hebreisk vthaff Hebreiskom. Filipp. 3: 5 (NT 1526). 5Mos. 15: 12 (Bib. 1541).
b) (†) i sg. obest.: hebreiska (se d. o. 2). Hwffwdhskallaplatzen, vppå Hebreisch golgata. Joh. 19: 17 (NT 1526). Lagförsl. 74 (c. 1609).
Spoiler title